Mer Gravidsnack

Står på jobbet och glor. Vart rätt mycket, men finns inget att göra i verkstan för mig just nu, och det är inga kunder, så passar på att skriva lite nu när jag ändå känner för det för en gångs skull. Är normalt för stressad för att ha ro att skriva... Eller, stressad... Vet inte. Pallar inte helt enkelt. Finns så mycket annat som man måste och vill göra.

Har iallafall köpt ett par mammabrallor nu. De är lite för korta, men fejkar med att stoppa in dem i strumporna och låtsas som att det är så jag vill ha det. Hellre det än skavsår på magen känner jag. Får vara fashionable (haha, eller hur) när jag inte är gravid istället.

Igår såg förresten en av våra stamkunder på jobbet att jag var gravid utan att jag sa nåt. Kul det hade vart om jag INTE skulle vart det. Pinsamt för honom. Ha! Men nu va jag ju det, och antar att det börjar synas rätt ordentligt nu. Känns skönt på ett sätt, nu behöver jag inte gå runt och känna mig småtjock hela tiden.

Nehe, man kanske borde börja låtsasjobba så jag inte får onda ögat.

Uppdatering från Kossan

Midsommar var trevligt, och städat. Märks att alla börjar bli äldre. Maten räckte och blev över, trots att det kom 4 stycken till på festen... Haha. Oroa sig i onödan, check! Vi satt ute hela dagen och mestadels av kvällen. Blev rätt kallt, och det regnade nästan hela tiden, men det var som ett litet tak så vi blev inte blöta iallafall. Sweet. Tyckte inte det kändes så jobbigt att inte dricka, kändes mest skönt faktiskt. Att jag hade en legitim orsak att säga nej tack.

Var och prövade mammabyxor idag. Och shit, vad ugly alla var. Passa inte mig för fem öre. Framförallt var de så satans korta. Blev lite deprimerad faktiskt. Kände mig som en fet kossa. Men allt klämmer på magen nu, fast jag har gummisnodd i första knapphålet. MÅSTE ju skaffa. Nu fanns det inte så mycket att välja bland på det HM som jag var på. Kanske finns mer nånannanstans. Men har ju ingen tid att gå och leta heller. Ska försöka hinna en sväng imorgon efter jobbet till POP, deras brallor kanske är snyggare. Suck. Önskar att jag var sån som hade tajts och tunikor, vad mycket lättare allt skulle bli då.

Kan Det Bli Tråkigare?

Jag dör av utråkighet. Inga kunder, inget att göra, är satans trött och allt jag kan tänka på är att krypa ner under täcket och sova. Hoppas chefen förbarmar sig över mig och låter mig gå hem tidigt. Jag dör.

Polis Potatisgris

Bwaha. Det är polisrazzia utanför jobbet. De står och haffar folk på löpande band, sådana som kör för fort på 30-sträckan precis här. Och det är en hel del kan jag säga. Rätt bra underhållning ändå. Dock blir det inte så mycket folk som stannar för att komma in i butiken när det står tre polisbilar utanför. Men det får det vara värt.

Alkohol, Bio, Midsommar, Mage (i den ordningen)

Är ensam hemma. Känns jättekonstigt... Våra sammanboende är borta och H är ute på Berns(!?) med två av sina polare. Jag försöker vara förstående flickvännen, men fan, jag hatar verkligen när H är full. Jag hatar när han är ute. Kanske för att jag ogillar alla fulla människor, särskilt om jag själv inte har druckit. Nu är jag gravid och får således inte dricka. Inte för att jag saknat det särskilt... Hade velat kunna dricka nåt glas rödvin, lagat mat, ätit den och käkat kex, brie och lite mer rödvin till efterrrätt. Men det går inte, och jag grinar inte för det direkt. Men. Jag stör mig. Vet inte riktigt VAD jag stör mig på. Lite på att det är Berns. H har en jefla massa snobb-kompisar alltså... Trodde verkligen inte det. Men det är sådant som visar sig när man vart borta i Thailand och sen kommer hem. Där finns det liksom inte nåt som är "finare" än det andra. Allt är lika skabbigt. Iallafall på Phi Phi. Och iallafall om man jobbar som DM. Sen tror jag jag stör mig på att han inte verkar ha kommit ur den där tonårsgrejen med att man alltid måste supa sig snorfull varje gång man dricker. Det där med lagom verkar ha förbigått honom totalt. Han har själv erkänt att han har svårt med det, att det är allt eller inget. Själv tycker jag det är jäkligt omoget. Jag litar dock på H. Det jag inte litar på är andra människor, särskilt inte i samband med en snorfull H. Och jag vet inte om han alltid skulle göra de bästa besluten när han är drängfull, det är ju inte direkt så att man blir smartare av alkohol. Whatever. Han vet om allt detta, att jag tycker såhär. Vet att han kommer läsa detta förr eller senare också. Behöver bara skriva av mig så att jag kan få somna. Är sjukt trött.

Har vart och kollat på Män som hatar Kvinnor ikväll med E. Gillar inte svensk film egentligen, så hade inga större förväntningar, vilket antagligen är varför jag tyckte filmen var bra. Har inte heller läst boken. Mådde dock fysiskt illa under våldtäktsscenerna, och kom på mig själv med att tänka mantrat "få inte missfall, få inte missfall, få inte missfall" när det höll på. Störde mig även på att huvudrollstjejen som ska vara någon djupt skadad person, självklart måste vakna upp med en brud i sängen. Vet inte, kändes lite väl stereotypt. Pallar inte dra hela min tankegång här, och efteråt sa E att det förklaras mycket bättre i boken. I filmen kändes det mest bara inslängt mitt i ingenting liksom. Helt meningslöst. Mjaja.

Vet inte om jag kommer kunna sova förens H kommer hem. Jag hoppas det. Måste upp 8 och gå till jobbet. H har vart ledig hela veckan den jäkeln. Men det blir väl tvärtom om inte alltför länge antar jag. He he. Har sjukt ont i halsen, hoppas jag inte blir sjuk på riktigt. Hört en del folk som vart det... Skulle vara så typiskt nu när det är långhelg.

I midsommar ska iallafall jag, H, brorsan och hans tjej, N och hennes snubbe åka ut till min pappas hus. Han ska inte vara hemma, så vi får låna det av honom. Det är rätt sweet, för det är mer eller mindre på landet, bland hästhagar och traktorer typ. Ha ha. Finns uteplats, gräsmatta, massa möbler och viktigaste av allt; en grill! Brosan och N's snubbe va och handlade mat för 1500 spänn igår, så lär ju bli en del att äta. Tur att jag är hungrig typ hela tiden. Mindre tur att jag inte äter traditionell midsommarmat. Kommer käka köttbullar och potatis till lunch typ. Ha ha. Iförsej är det gott, men iallafall. Kommer nog bli trevligt iallafall. I hope.

Va på morsans jobb igår och hennes jobbpolare kommenterade min mage och sa typ "Syns den inte väldigt mycket?" när jag sa att jag var i vecka 14. Blev lite sur. Även om den gör det, vafan ska jag göra då? Suga in den? Blä. Är ju ändå i 4:e månaden. Konstigt om det inte syntes då ju tycker jag. Dessutom var jag ju inte direkt tjock innan jag blev gravid, så såklart magen syns. Vet inte varför, men tog lite illa upp. Mamma sa att det syntes tidigt på henne också. Vet liksom inte när det är "normalt" att det ska börja synas. Tycker generellt att det är lite jobbigt att det plötsligt är helt okey att kommentera mitt utseende, vikt och mage helt öppet. Dessutom kommer folk fram (visserligen såna jag känner/är bekant med) och ska ta på magen. Typ kramar mig, och sen lägger de en hand på magen och glor på den med ett fånigt flin. Det är ju MIN mage. Tycker inte de har rätt att ta på den hur som bara för att den råkar puta ut lite. Men får väl vänja mig, kommer ju knappast bli bättre med tiden... Om man inte räknar tiden som om 5 månader förstås.

Nähäpp. Ska väl försöka sova iallafall. 

En Rubrik

Shit. Jag skulle verkligen kunna somna precis NU. Sittande till och med. Men jag vill inte... Vill försöka hålla mig vaken tills H kommer hem. Inte för att det skulle spela någon roll för honom kanske, men det känns liksom bättre att somna tillsammans. Tycker inte om att ligga själv i sängen. Gu vilken tönt jag har gått och blivit. Bah.

Har lekt med E hela dagen. Omvägarnas dag kan man kalla det. Har gått asmycket runt i stan, mestadels för att vi inte riktigt vetat vart vårt slutmål låg någonstans. Vi hade en liten aning, men inte någon direkt adress... Vi ville nämligen käka på Texas Longhorn. Vi hade börjat prata om kött, och då var det liksom det enda som jag ville äta. Dessutom hade E aldrig vart där, vilken är en disgrace! Så var ju faktiskt tvugna. Har nog inte vart så mätt på väldigt länge som jag var när jag gick därifrån. "Teasern" som vi fick först var en enorm tallrik nachos, med ost och guacamole. Tog cirka 100 år att äta upp, och en halv liter cola att svälja ner det med. Sen kom våra köttbitar in. Jag ville egentligen beställa 300 gram kött, men insåg att 200 antagligen skulle räcka ändå. Och tur var nog det, för min magsäck är banne mig på bristningsgränsen fortfarande, trots att det var nästan 4 timmar sedan vi åt nu. Jag är ändå lite imponerad av E som dessutom lyckades klämma i sig en tallrik med grönsaker också. Fast jag tror nog att jag käkade mer nachos än hon.... Hmmmm.

Efter maten skulle vi egentligen gå på bio, men när vi kom dit så fanns det 1 plats kvar på den vi ville gå på. Typiskt. Pallade inte gå klockan 9, dels för en massa dödtid emellan, och dels för att det skulle bli så sent ikväll. Så åkte hem. Nu är bara frågan vad jag ska göra för att hålla mig vaken tills klockan 12 ikväll... Om jag hade en TV och mitt tv-spel här skulle det vara lätt. Eller om jag fick kolla på TV:n i vardagsrummet. Men mina kära sammanboende har ockuperat där, så jag är förpassad till vårat rum. Kanske kan kolla på nåt på datan. Hmm.

Matvraket

Jag är hungrig. Detta i sig är väl inte så konstigt, om det inte vore för att jag precis ätit. Tryckte i mig ett enormt lass köttfärssås och spaghetti, för en halvtimme sedan. Åt dessutom indiskt till lunch, en massa Brago kex på jobbet, en banan och en Brejk på vägen hem. Vet ju att det där äta för två är bullshit, men jag är inte van med att känna såhär. Typ konstant hunger. Brukade aldrig ens bli hungrig innan jag var gravid. Känns jobbigt som attans. Är ju inte rädd för att bli tjock eller så, vet att jag kommer gå upp i vikt nu, men det är mest att det är så frustrerande att alltid vara hungrig. Kan ju inte äta hela tiden liksom, det kan ju inte vara bra. 

Mjaja. Är hemma själv ikväll. H jobbar, och våra andra sambos är ute på äventyr någonstans. Jag skulle egentligen ha träffats H's syrra och gått och fikat, men jag orkade verkligen inte. Känner mig helt slut och pallar inte socialisera. Har redan ställt in det där fikat en gång innan, så känner mig lite skyldig... Men vad gör man? Har lovat mig själv att inte göra något om jag inte verkligen vill det själv, eller om jag inte absolut MÅSTE göra det.

Håller på och letar lägenhet nu. Får bli hyresrätt eftersom vi knappast har några inkomster just nu som berättigar ett lån. Hatar att bo i hyresrätt egentligen, har aldrig gjort det innan. Känns som att man slänger pengar i sjön... Har man bostadsrätt är hyran lägre, och avbetalningen på lånet är ju som att betala till sig själv. Nästan iallafall. Hehe. Men. Det är ju inte så lätt att få hyresrätt heller har vi upptäckt. H har stått i kö ett tag, men inte tillräckligt länge för att det ska ge oss något som vi vill ha. Knappt att det kan ge nåt som vi inte vill ha... Har kollat lite på Blocket och där lägger de ju ut en del annonser om första hands kontrakt som överlåtes. Har skrivit till några, men har inga större förhoppningar på att det ger något. Om man har tur kanske, men det är nog verkligen en minimal chans. Sen vet jag inte om de fiskar efter pengar emellan, men att de inte kan skriva det rakt ut i annonsen... Hm. Iallafall. Om någon hör något så hör av er till mig helt enkelt! Hehe. Troligt liksom. 

Komplicerat Värre

Kom precis hem. Mamma och hennes nya kille (ny och ny... nåt år sådär) skjutsade hem mig. Sweet. Hatar att åka det där satans pendeltåget varenda dag. Bläu. Är sjukt trött, men vill inte sova, för då vet jag att jag måste jobba snart igen. Suck. Palla. Men måste väl... 

Mamma och jag pratade mycket om släkten och sådär nu, det vill säga den släkt som mitt barn kommer växa upp med. Den är så sjukt komplicerad. Bara den närmsta släkten blir enorm. Jag har två pappor, vilket blir två morfar för mitt barn. Deras respektive, ska man kalla dem för mormor? Mitt spontana svar är Nej, men för mitt barn kommer ju deras "nya" inte vara nya, det kommer vara den person som hans/hennes morfar alltid varit tillsammans med, och då blir det ju mormor egentligen. Samma sak med mamma och hennes kille. Han blir ju morfar då också i så fall. Plus då Henriks föräldrar som blir farmor och farfar. Sen har jag ju en äldre generation också, en farmor och en farmor och farfar, samt min mormor och morfar. De blir ju gammelmormor och så vidare, men ändå rätt många. Plus då att jag har tre syskon, men med alla mina pappor och mammas nya sambos barn så blir det 4-11 till bonussyskon. Fatta sedan om alla dom börjar skaffa barn, och eventuellt skiljer och gifter om sig och så vidare. Cheeses vad det kommer bli rörigt. Ser inte fram emot julafton och liknande i framtiden. Har ju aldrig gillat den högtiden, och jag gissar på att det inte direkt kommer bli bättre nu. Men. Antar att detta kommer vara normalt för min unge, blir ju bara lite krångligare att förklara för någon annan. Och barnvakter lär vi ju aldrig ha någon brist på. Haha!

Nähäpp. Kanske ska sova. Jag vill egentligen spela Airport Mania, men det spelar jag på H's iPhone och han jobbar inatt. Typiskt. Men kanske lika bra. Annars skulle jag bara ha fastnat och fått för lite sömn. Igen.

Ingen Rast, Ingen Vila

Vad händer med tiden egentligen? Känns som att jag inte har tid att göra nånting över huvud taget. Jobbar och sen har jag ungefär tre timmar på kvällen (7-10)  innan jag blir så sjukt trött att jag måste lägga mig. Hoppas att den här tröttheten försvinner snart, enligt böcker och sådär ska det bli bättre nu i vecka 13, så jag hoppas på det. Har visserligen blvit bättre, innan ville jag sova 10 timmar på natten och helst sova middag också. Haha.

Ja, så i helgen var Johanna här. Jag bodde ihop med henne de första två månaderna i Thailand, så det var skoj att träffa henne igen! Vi var ute en sväng i lördags, med N och hennes kille, och brorsan och hans tjej. Alla drack, jag med, fast cola förstås. Kändes ändå mer okay än vad jag trott att det skulle göra. Åkte hem rätt tidigt iallafall, så det var skönt. I söndags var vi tvugna att storhandla mat, och resterande söndag gick åt till att laga all den mat som var tvungen att tillredas omedelbart. Så helgen var väl rätt skoj, jag gillar ju ändå att laga mat. Särskilt nu när jag inte fått göra det på x antal månader.

Igår träffade jag M för första gången sen jag (och hon) kom hem. Hon blev inte så överraskad som jag trodde att hon skulle bli, tydligen hade fyra av hennes vänner gått och blivit på smällen medans hon vart borta. Bland annat en überflata. Verkar som det är någon slags trend att gå och bli ihop med killar i flatvärlden nu för tiden. Hur nu det kan vara en trend...

Ikväll ska jag bjuda mamma på sen mors dags middag. Det är faktiskt hennes fel att det blev så sent, hon har inte haft tid innan. Visserligen inte jag heller. Haha. Men iallafall. Så blir inget av "ta det lugnt" ikväll heller. Imorgon har jag inget planerat på kvällen och tänkte försöka behålla det så också. Så jag kan svara på lite mail och bara glo på TV eller läsa bok eller något. Läser Shantaram nu, och den är hur bra som helst! Jag vet, jag är lite sen. Hehe.

Blää. Jobba lite kanske. 

Vad Hände?

Har min före detta finska sambo på besök i helgen, så det där med att blogga oftare kom lite på eftersläntringen. Får göra't när hon åker hem igen, ikväll vill säga. Men då ska vi antagligen på bio... Så kanske en annan gång då. Ha.

Surprise!

Länge sen jag skrev nu (ja, kanske inte jämfört med förut, men ändå). Vart mycket med jobbet och sådär. Jag är helt enkelt inte van att jobba, sådär 10-18. Jobbade längre i Thailand, fler timmar och fler dagar, men detta känns mer... organiserat. Och dessutom så tar det två timmar att åka fram och tillbaka till jobbet. Så egentligen blir jobbtiden 9-19, dessutom ska man hinna äta, duscha, och gosa. Inte mycket tid kvar till bloggskrivande.

Fast ska jag vara ärlig så har jag försökt undvika att skriva här, för jag har en enda sak som jag vill skriva, men som jag inte har fått skriva innan. Men nu så kan jag nog.

Jag är gravid. Har bulle i ugnen. Ska äta för två. Och allt det dära. Japp. Ni läste rätt. Jag ska ha bebis. Och det är så jäkla sjukt! Fatta att jag ska ha en alldeles egen liten skrikande bajsmaskin! Haha, so weird. 

Det var ju inte direkt meningen. Inte alls planerat faktiskt. Och jag har ju trott i 10 år att jag inte ens kan bli gravid, så det var ju en ganska rejäl överraskning när det där blå plusset dök upp på stickan. Jag gjorde det egentligen bara för säkerhets skull, innan vi skulle börja på instruktörskursen. Hade mått lite illa, men trott att det antagligen bara var en släng av magsjuka vilket inte direkt var ovanligt. H skulle iväg och dyka på morgonen som jag skulle göra testet, och jag sa att jag skulle sms:a honom om resultatet. Var så himla inställd på att det skulle bli negativt. Höll på och spände ut magen och frågade om jag såg gravid ut och grejer. Lika kul var det inte klockan sex på morgonen när jag väl kissade på stickan och plusset poppade upp direkt! Fick en smärre chock tror jag. Började gråta hysteriskt. Men inte för att jag var ledsen, det var nog bara chocken. När den väl lagt sig så var det bara positiva känslor. Jag blev glad. Jätteglad. Lycklig. Trodde inte att det skulle bli så, men det är verkligen så. Jag känner mig lycklig. Det känns som att hela grejen med att jag åkte till Thailand igen hade detta som slutmål. Att jag skulle träffa mitt livs kärlek, och att vi skulle få Myggan (arbetsnamnet på den lille) tillsammans. Allt annat runtomkring, boende, ekonomi och så vidare spelar mindre roll. Det kommer lösa sig, det vet jag. 

Och om ni undrar så är H minst lika glad som jag. Så sjukt att åsikter kan ändras så himla fort. När vi började ses så pratade vi lite om barn, och om att jag inte använder p-piller och sådär på grund av min sjukdom. Han sa att han nog inte ville ha barn förens han var runt 35 (det vill säga om 9 år), och jag sa att jag nog antagligen inte ens ville ha barn. Men sen 3-4 månader senare så var det annat ljud i skällan för både mig och honom. Sjukt. Och jag vet att det inte är jag som övertalat mig själv att jag vill detta, och jag vet att H inte "offrar" sig eller så. Det bara känns så sjukt bra och rätt. Det är nog det som kännts mest rätt i hela mitt liv. 

Konstigt hur det kan bli. Att man kan överraska sig själv. Trodde verkligen inte det här om mig själv.

Myggan är iallafall ungefär 12 veckor gammal, kommer bli en liten julklappsbebis. Men mera exakt datum kommer efter att jag gjort ultraljudet om två månader. Då får jag också veta om det blir en tjej eller kille. Kan absolut inte hålla mig tills det är dags att klämma ut den.

Mjahapp. Nu kanske det blir inlägg lite oftare, när jag inte behöver hålla truten. Ha!