En Bra Dexter Dag
Idag har Dexter vart en drömbebis. Ja förutom att han vaknade halv6 imorse då iförsej... Haha. Men han somnade om sen och det gjorde jag också. Han vaknade vid 11, på strålande humör, så jag passade på att försöka ge han riktig mat. Så kallade smakportioner. Mosad potatis med bröstmjölk stod på menyn. Mmm... mums! Först åkte det mesta ut, han höll på med tungan som en galning, lipade och höll på. Tyckte det var kul iallafall, och verkade inte tycka det var äckligt. Så jag fortsatte. Efter en stund så verkade det som han fattade att man kunde svälja maten, och då jäklar blev det fart! Gapade stort och hängde framåt så han skulle få mer. Åt upp nästan allt som jag gjort och jag tyckte jag gjorde för mycket... Inte nog med det, en halvtimme senare åt han 220ml ersättning! Det är rekord, han har vart jättekinkig med maten på sistone, kanske ätit 50ml i taget. Som mest har han väl ätit 120, det vill säga innan kinkperioden nu. Trodde han skulle spy ner halva lägenheten efteråt, men icket. Knappt nåt har han spytt och det brukar han göra mycket annars... KONSTIGT!
Sen så somnade han igen efter nån timme, sov tills vi gick på stan och träffade H på hans lunchrast. Då satt han snällt i sittvagnen och glodde och verkade nöjd. Vi köpte skor till H, sen somnade Dexter i vagnen lägligt till att vi skulle käka lunch på Sandys, och sov även när vi tog en fika efteråt i Gallerian. Vaknade gjorde han när jag kom hem. Då fick han smakportion gröt, även den slank ner utan problem. Lite mer kladd bara än innan, händerna skulle in i munnen samtidigt som gröten, inte så smart bebis jag har. Moaha. Sen har vi lekt lite, och nu så ligger han i sin säng i sitt eget rum och sover. Var inte ens särskilt svår att lägga, vilket han har varit på sistone, grinat och kinkat i över en timme innan han äntligen somnat. Nu gick det på första försöket!
Undrar om han kommer vara skitjobbig inatt nu bara för att uppväga... Hope not!
Imorgon ska jag träffa N i Liljeholmen på morgonen, sen ska jag till BM för att kolla att allt står rätt till med spiralen jag satte in sist jag var där. Jag tror inte att det gör det nämligen. Har haft konstant molvärk sedan den sattes in, så antingen så sitter den snett på nåt vis, eller så är jag gravid igen. Åh jag dör om det är så... Orka vara gravid i nio månader till liksom... Suck.
Sen så somnade han igen efter nån timme, sov tills vi gick på stan och träffade H på hans lunchrast. Då satt han snällt i sittvagnen och glodde och verkade nöjd. Vi köpte skor till H, sen somnade Dexter i vagnen lägligt till att vi skulle käka lunch på Sandys, och sov även när vi tog en fika efteråt i Gallerian. Vaknade gjorde han när jag kom hem. Då fick han smakportion gröt, även den slank ner utan problem. Lite mer kladd bara än innan, händerna skulle in i munnen samtidigt som gröten, inte så smart bebis jag har. Moaha. Sen har vi lekt lite, och nu så ligger han i sin säng i sitt eget rum och sover. Var inte ens särskilt svår att lägga, vilket han har varit på sistone, grinat och kinkat i över en timme innan han äntligen somnat. Nu gick det på första försöket!
Undrar om han kommer vara skitjobbig inatt nu bara för att uppväga... Hope not!
Imorgon ska jag träffa N i Liljeholmen på morgonen, sen ska jag till BM för att kolla att allt står rätt till med spiralen jag satte in sist jag var där. Jag tror inte att det gör det nämligen. Har haft konstant molvärk sedan den sattes in, så antingen så sitter den snett på nåt vis, eller så är jag gravid igen. Åh jag dör om det är så... Orka vara gravid i nio månader till liksom... Suck.
SleepWalk
GALET trött jag är. Dexter är inne i nån slags utvecklingsfas (tycker det är sånt hela tiden, men jaja) och sover sjukt dåligt. Tog över en timme att lägga honom. Han är trött, men vägrar sova, tappar nappen, och tjorvar runt i sängen som en galning. Sen vaknar han varannan timme ungefär. Sen är han sjukt lättväckt, så när H kommer hem från jobbet vaknar han. Vänder jag mig i sängen vaknar han. Går jag på toa vaknar han. Och så vidare. Sen så är han pigg vid sex på morgonen. Det är icket jag. Men skiter han fullständigt i det lilla egot. Hoppas detta blir bättre snart, känner att det är på bristningsgränsen nu. Har faktiskt gjort så nu att vi flyttat hans säng till hans eget rum, hoppas på att han inte vaknar lika ofta då. Hör när han vaknar kommer jag göra i vilket fall.
Har gått jättemycket på sista tiden. Har ju blivit lite trevligare promenadväder ute, och Dexter sover så himla bra i vagnen, så det har liksom blivit så. Häromdagen gick jag en mil (kollat avståndet på "mät min löparrunda" sidan), igår och idag en halv mil. Hade ju tänkt börja träna, men börjar fundera på om jag ska vänta med det till i höst. Nu är det ju snart sommar och då är det ju inte så skoj att stå inne på ett gym. Är hellre ute och går. Sen har de friskis och svettis utomhus i tantolunden, GRATIS, så det kan man ju gå på i så fall. Vi får se.
Nä. Jag måste fasikens sova. Ska vi slå vad om att så fort jag lagt huvudet på kudden så kommer min älskade son att börja skrika?
Har gått jättemycket på sista tiden. Har ju blivit lite trevligare promenadväder ute, och Dexter sover så himla bra i vagnen, så det har liksom blivit så. Häromdagen gick jag en mil (kollat avståndet på "mät min löparrunda" sidan), igår och idag en halv mil. Hade ju tänkt börja träna, men börjar fundera på om jag ska vänta med det till i höst. Nu är det ju snart sommar och då är det ju inte så skoj att stå inne på ett gym. Är hellre ute och går. Sen har de friskis och svettis utomhus i tantolunden, GRATIS, så det kan man ju gå på i så fall. Vi får se.
Nä. Jag måste fasikens sova. Ska vi slå vad om att så fort jag lagt huvudet på kudden så kommer min älskade son att börja skrika?
Om Permissioner och Fängelsestraff
Ja om någon missat det så satt min farsa i fängelse för några år sedan. Ett långt straff, 10 år. I Sverige sitter man ungefär 3/4 av strafftiden, sedan blir man frisläppt, så han kom ut efter 7 år ungefär. Trodde han lärt sig sin läxa, men nu förra året åkte han in igen, denna gången "bara" ett år, på lite lägre säkerhetsnivå. Nu är han ute igen, dock med fotboja som han ska tills i Maj.
Jag blir lite irriterad på den diskussion som nu uppkommit iomed en artikel om att Englas mördare har fått permission. Har sett Facebook grupper som "RESPEKTERA ENGLA = Inga permissioner till mördare, brottsoffrena får ingen.". Visserligen så mördade inte min pappa någon. Men han satt ett långt fängelsestraff. Jag tror inte jag skulle känna annorlunda inför frågan oavsett vilket brott han begått. Jag kan ju ha fel förstås, men jag TROR inte jag skulle känt annorlunda. För mig känns det självklart att människor ska få permission. Det är INTE så att de får gå ut själva, och hitt på lite vad de känner för. De har vakter, de måste bestämma innan vad de ska göra och få det godkänt, de åker någonstans där internen inte har några kontakter, och denna plats är okänd för internen tills dess att den kommer dit. Ingen semester alltså. I början har man bara "lufthål", korta permissioner. Sen blir de längre och mer frekventa, och till slut så blir det utan vakter.
Jag anser iallafall att fängelse är ett jävligt kasst sätt att behandla människor som begått brott. Låsa in dem i x antal år och sedan släppa ut dem. Vad har ändrats under dessa år? Personen som suttit där har bara fått umgåtts med människor i samma sits, fått lära sig lite fler tips och tricks i brottslighetens tecken, blivit lite mer associala. Skitbra! Vad som skulle behövas är ju till exempel obligatoriskt psykologhjälp. Men de måste inte gå på sånt om de inte vill. Människor som hamnar i fängelse hamnar lätt där igen, och det finns ju en anledning varför. När man kommer ut så är man märkt för livet. Svårt att få jobb när x antal år saknas i resumen till exempel. Och i fängelset har man fått kontakter som man kan få "hjälp" av...
Permission är ju ett sätt att behålla kontakten med den "verkliga" världen. Utan det skulle antagligen återfallsfrekvensen vara ÄNNU högre än vad den är idag. Dessutom så är det viktigt för oss anhöriga att de får permission. Hur kul tror ni att det var för mig att åka till fängelset och hälsa på min pappa? Varför ska JAG behöva lida när JAG inte gjort ett skit fel? Det är inte bara personen som sitter i fängelse som sitter där, det är hela den personens familj och vänner. Det drabbade mig skithårt när detta hände. Det drabbade min lillasyster ännu mer, hon var bara två år när hennes pappa "försvann". Visst, min farsa får skylla sig själv att han fått en pissig kontakt med sina döttrar. Men det är fan orättvist mot oss, när vi inte gjort något för att förtjäna det.
Jag åkte till fängelset kanske 3-4 ggr när han satt där. Alla rum ligger brevid varann, och det är likadana rum för familjer som det är för personer som får dit sin flickvän. Det är plastskydd över soffor och det finns handdukar. Det är rätt lyhört... Så ni kan ju tänka er hur mysigt det var att sitta där. Nä, permissionen är det enda som gjort att jag fortfarande har någon slags relation till min pappa. Att ta bort den skulle vara fruktansvärt, inte bara mot internen, utan mot hela deras familj.
Jag blir lite irriterad på den diskussion som nu uppkommit iomed en artikel om att Englas mördare har fått permission. Har sett Facebook grupper som "RESPEKTERA ENGLA = Inga permissioner till mördare, brottsoffrena får ingen.". Visserligen så mördade inte min pappa någon. Men han satt ett långt fängelsestraff. Jag tror inte jag skulle känna annorlunda inför frågan oavsett vilket brott han begått. Jag kan ju ha fel förstås, men jag TROR inte jag skulle känt annorlunda. För mig känns det självklart att människor ska få permission. Det är INTE så att de får gå ut själva, och hitt på lite vad de känner för. De har vakter, de måste bestämma innan vad de ska göra och få det godkänt, de åker någonstans där internen inte har några kontakter, och denna plats är okänd för internen tills dess att den kommer dit. Ingen semester alltså. I början har man bara "lufthål", korta permissioner. Sen blir de längre och mer frekventa, och till slut så blir det utan vakter.
Jag anser iallafall att fängelse är ett jävligt kasst sätt att behandla människor som begått brott. Låsa in dem i x antal år och sedan släppa ut dem. Vad har ändrats under dessa år? Personen som suttit där har bara fått umgåtts med människor i samma sits, fått lära sig lite fler tips och tricks i brottslighetens tecken, blivit lite mer associala. Skitbra! Vad som skulle behövas är ju till exempel obligatoriskt psykologhjälp. Men de måste inte gå på sånt om de inte vill. Människor som hamnar i fängelse hamnar lätt där igen, och det finns ju en anledning varför. När man kommer ut så är man märkt för livet. Svårt att få jobb när x antal år saknas i resumen till exempel. Och i fängelset har man fått kontakter som man kan få "hjälp" av...
Permission är ju ett sätt att behålla kontakten med den "verkliga" världen. Utan det skulle antagligen återfallsfrekvensen vara ÄNNU högre än vad den är idag. Dessutom så är det viktigt för oss anhöriga att de får permission. Hur kul tror ni att det var för mig att åka till fängelset och hälsa på min pappa? Varför ska JAG behöva lida när JAG inte gjort ett skit fel? Det är inte bara personen som sitter i fängelse som sitter där, det är hela den personens familj och vänner. Det drabbade mig skithårt när detta hände. Det drabbade min lillasyster ännu mer, hon var bara två år när hennes pappa "försvann". Visst, min farsa får skylla sig själv att han fått en pissig kontakt med sina döttrar. Men det är fan orättvist mot oss, när vi inte gjort något för att förtjäna det.
Jag åkte till fängelset kanske 3-4 ggr när han satt där. Alla rum ligger brevid varann, och det är likadana rum för familjer som det är för personer som får dit sin flickvän. Det är plastskydd över soffor och det finns handdukar. Det är rätt lyhört... Så ni kan ju tänka er hur mysigt det var att sitta där. Nä, permissionen är det enda som gjort att jag fortfarande har någon slags relation till min pappa. Att ta bort den skulle vara fruktansvärt, inte bara mot internen, utan mot hela deras familj.
En Bild
Familjen!
Pensionärsvarning.
Igår var jag ute på krogen för första gången på... ehm.. iallafall ett år. Om vi ska räkna sedan jag var ute på krogen i Sverige, så blir det typ ett och ett halvt år sen. Lite mer kanske. Spela roll, det var iallafall LÄNGE sen. Och nu såhär efteråt så känner jag att jag inte missat särskilt mycket. Jag gick ut med E, drack några öl och pratade. Eller försökte prata, rätta ordet för att beskriva det i detta fall var skrika. Varför har de så hög volym på musiken ute på krogen för? Okey om det är ett dansställe, en klubb eller så, men ett ölhak? Är det inte meningen att man ska just prata på ett sådant? Nu hörde man ju knappt vad den andre sa även fast man skrek. Mindre trevligt enligt mig. Usch, jag börjar verkligen bli gammal på riktigt!
Det var iallafall trevligt och kul att hänga med E, precis som det brukar vara när jag hänger med henne. Men jag föredrar nog trots allt att hänga med henne (och alla andra) typ hemma hos någon, ute på ett fik eller på en promenad. Då slipper man även jobbiga fulla människor som spiller öl på en, man slipper komma hem sent, och man slipper må skit dagen efter. Kommer nog dröja länge innan jag går ut igen. Och när jag gör det så vill jag göra det på riktigt i så fall, så jag får shake my moneymakers (dansa alltså). DET saknar jag. Dansa. Det var sjukt länge sen. Det och att klä ut mig. Vill gå på maskerad! Funderar på om man skulle ha inflyttningsfest lite sådär i efterhand, och då så MÅSTE vi ha maskerad. Måste måste måste! Hoppas H är lika på som jag.... Moahaha.
Och Hanna, det var denna låten som sjöngs på dopet. Pensionär och tönt, all in one!
Det var iallafall trevligt och kul att hänga med E, precis som det brukar vara när jag hänger med henne. Men jag föredrar nog trots allt att hänga med henne (och alla andra) typ hemma hos någon, ute på ett fik eller på en promenad. Då slipper man även jobbiga fulla människor som spiller öl på en, man slipper komma hem sent, och man slipper må skit dagen efter. Kommer nog dröja länge innan jag går ut igen. Och när jag gör det så vill jag göra det på riktigt i så fall, så jag får shake my moneymakers (dansa alltså). DET saknar jag. Dansa. Det var sjukt länge sen. Det och att klä ut mig. Vill gå på maskerad! Funderar på om man skulle ha inflyttningsfest lite sådär i efterhand, och då så MÅSTE vi ha maskerad. Måste måste måste! Hoppas H är lika på som jag.... Moahaha.
Och Hanna, det var denna låten som sjöngs på dopet. Pensionär och tönt, all in one!
Classy Lady
Varit lite mycket på sistone. Först öroninflammationen, sen var Dexter sjuk hela veckan, hostade och tappade rösten... Stackarn bara pep när han försökte skrika. Skönt för våra öron visserligen, men jag tyckte så synd om honom! På lördagen blev det dop som planerat ändå, eftersom han mest bara var hes. Det fick vi konstaterat då jag åkte till sjukhuset med honom på fredagen också.
Det som också blev av var att jag och H gifte oss! Wohoo! Nu slipper jag äntligen mitt efternamn. Larsson liksom, vem vill heta det?! Nåt som är bra är att mitt nya efternamn också börjar på L, så jag slipper göra om min signatur. Det enda som är läsbart på min signatur är nämligen första bokstäverna i mina namn... Skitbra ju! Moahaha. Iallafall. Bröllopet var en överraskning. Bara min mamma och H's föräldrar som visste om sen innan. Mamma köpte vi ju ringen av, så svårt att mörka för henne. H's pappa var i Frankrike och H ville gärna att han skulle få chansen att få vara med, vilket jag kan förstå. Så fick säga till honom också. Men resten var ovetande. Min farmor såg ut som hon höll på att smälla av den korta sekund som jag kollade ut över alla som var samlade. Annars vågade jag knappt kolla på alla, var så nervös! Jag glömde iallafall inte vad jag skulle säga, och jag kände mig så himla.... lycklig hela dagen! Jättetöntigt, men det var jag verkligen. Allt var bara så fint och perfekt. Precis som jag ville ha det.
Dopet var också jättebra, fast om jag ska vara ärlig så hade jag svårigheter med att hänga med, eftersom jag mest nojjade inför bröllopet direkt efter. Dessutom pratade prästen i mikrofon, och det lät väldigt konstigt för oss som satt uppe brevid honom. Alla andra kunde tydligen höra hur bra som helst. Men icket jag. Han skötte det bra fick jag höra iallafall... hehe. Sen sjöng H's kompis också, och jag började grina... Inte okay! Men det var så fint! Så himla fint verkligen. Och jag vet inte, har blivit en sån liten tönt sen jag fick barn. Vet inte om jag vågar skriva vilken låt det var...
Idag så fick jag en fin överraskning också av min käre son. En bajsfest! Han har inte gjort nr2 på 3 dagar, så visste ju att när det blev så skulle det bli ordentligt... Men cheeses vad det blev! Alltså, jag vet att ni kanske inte är så intresserade av poop, men det skiter (hahahah) jag i! Han satt iallafall i mitt knä och tog i för kung och fosterland så han blev helt röd i fejset (som vanligt). Tyckte det sprakade lite mer än vanligt, men tänkte inte på det. Han fick klämma klart. Sen tar jag upp min hand som jag hållt han om benet med. Vad har vi där? Jo, poop! A lot of poop. Det var massa på mitt ben också. Och så över hela hans lår. Jahapp. Bra blöjor eller? Upp på skötbord, krångla av kläder, omöjligt utan att få bajs ÖVERALLT. Han smetar in sina fötter i det, jag får det på tröjan, han tar ner händerna, jag får panik för hans händer brukar förr eller senare hamna i munnen... Inte okay! Alltså, det var SJUKT. Fick försöka duscha av honom lite för det var verkligen everywhere. Sen ta av mig alla mina egna kläder, och försöka torka av mig as best I could. Har fortfarande inte duschat sedan detta inträffade. Fresh? Me? Väntar på att H ska komma hem och befria mig från tha poop.
Jag gillar att mitt bajsinlägg är typ lika långt som det om mitt bröllop. Och att det ligger i samma inlägg. That's classy!
Det som också blev av var att jag och H gifte oss! Wohoo! Nu slipper jag äntligen mitt efternamn. Larsson liksom, vem vill heta det?! Nåt som är bra är att mitt nya efternamn också börjar på L, så jag slipper göra om min signatur. Det enda som är läsbart på min signatur är nämligen första bokstäverna i mina namn... Skitbra ju! Moahaha. Iallafall. Bröllopet var en överraskning. Bara min mamma och H's föräldrar som visste om sen innan. Mamma köpte vi ju ringen av, så svårt att mörka för henne. H's pappa var i Frankrike och H ville gärna att han skulle få chansen att få vara med, vilket jag kan förstå. Så fick säga till honom också. Men resten var ovetande. Min farmor såg ut som hon höll på att smälla av den korta sekund som jag kollade ut över alla som var samlade. Annars vågade jag knappt kolla på alla, var så nervös! Jag glömde iallafall inte vad jag skulle säga, och jag kände mig så himla.... lycklig hela dagen! Jättetöntigt, men det var jag verkligen. Allt var bara så fint och perfekt. Precis som jag ville ha det.
Dopet var också jättebra, fast om jag ska vara ärlig så hade jag svårigheter med att hänga med, eftersom jag mest nojjade inför bröllopet direkt efter. Dessutom pratade prästen i mikrofon, och det lät väldigt konstigt för oss som satt uppe brevid honom. Alla andra kunde tydligen höra hur bra som helst. Men icket jag. Han skötte det bra fick jag höra iallafall... hehe. Sen sjöng H's kompis också, och jag började grina... Inte okay! Men det var så fint! Så himla fint verkligen. Och jag vet inte, har blivit en sån liten tönt sen jag fick barn. Vet inte om jag vågar skriva vilken låt det var...
Idag så fick jag en fin överraskning också av min käre son. En bajsfest! Han har inte gjort nr2 på 3 dagar, så visste ju att när det blev så skulle det bli ordentligt... Men cheeses vad det blev! Alltså, jag vet att ni kanske inte är så intresserade av poop, men det skiter (hahahah) jag i! Han satt iallafall i mitt knä och tog i för kung och fosterland så han blev helt röd i fejset (som vanligt). Tyckte det sprakade lite mer än vanligt, men tänkte inte på det. Han fick klämma klart. Sen tar jag upp min hand som jag hållt han om benet med. Vad har vi där? Jo, poop! A lot of poop. Det var massa på mitt ben också. Och så över hela hans lår. Jahapp. Bra blöjor eller? Upp på skötbord, krångla av kläder, omöjligt utan att få bajs ÖVERALLT. Han smetar in sina fötter i det, jag får det på tröjan, han tar ner händerna, jag får panik för hans händer brukar förr eller senare hamna i munnen... Inte okay! Alltså, det var SJUKT. Fick försöka duscha av honom lite för det var verkligen everywhere. Sen ta av mig alla mina egna kläder, och försöka torka av mig as best I could. Har fortfarande inte duschat sedan detta inträffade. Fresh? Me? Väntar på att H ska komma hem och befria mig från tha poop.
Jag gillar att mitt bajsinlägg är typ lika långt som det om mitt bröllop. Och att det ligger i samma inlägg. That's classy!
Sjukdom 1 Avklarad
Jag har vart sjuk. Är fortfarande lite sjuk iförsej. Hosta från helvetet, snorig och feber. Febern är så gott som borta som tur är. Hostan däremot hänger kvar. Sämsta är att eftersom jag ammar så får jag inte äta någon hostmedicin. Jag får inte ens äta Strepsil, töntiga små lenande antibakteriella halstabletter som man köper receptfritt på apoteket. Nä, är man morsa måste man tydligen skaffa sig superkrafter och klara av att fighta bort alla sjukdomar utan medicin. Kul. Särskilt kul är det att Dexter inte ammar särskilt ofta längre, bara lite sådär då och då när han känner för't. Tack för den.
Dexter har också varit sjuk, så sjuk att vi fick åka till akuten natten till måndag när han hade 39° feber. Fick sitta där till klockan 4 på morgonen, det togs tester och jag och H fick försöka fånga upp hans kiss i en kopp, vilket är lättare sagt än gjort. Han fick ligga utan blöja och så fick man stirra på hans parts ända tills det började hända grejer (det tog för övrigt 1 timme och 40 minuter) och när det väl gjorde det blev det panik och kiss överallt och inte särskilt mycket i koppen. Men tillräckligt iallafall. Oh the joy of being a parent! Sen kom doktorn till slut och konstaterade att han hade öroninflammation. Så nu får han äta antibiotika i fem dagar. Redan nu så mår han mycket bättre, ingen feber och verkar må mycket bättre rent generellt. Skönt! Första sjukdomen avklarad (snart) och MANY more to come skulle jag tro. Heh.
Dopförberedelserna går sakta men säkert framåt... Har det mesta under kontroll. Ska fixa blommor idag, och H ska köpa skjorta och slips. På fredag ska jag baka. På torsdag ska vi till kyrkan för ett genrep... Eller snarare lite genomgång bara över vart vi ska stå och hur det hela ska gå till. Bara vi som ska dit, inga faddrar eller så, så något riktigt genrep blir det ju inte. Men tror ändå det behövs så det inte bara bli allmän förvirring på lördag. Kommer vara så sjukt nervös iallafall, kommer så mycket folk! Nu är det 68 gäster, plus oss tre i familjen. Det är ganska många må jag säga. Iföresej får det plats 900 pers i kyrkan, så det kommer nog inte se ut som så många, men ändå!
Börjar vänja mig vid håret nu, även om det känns konstigt att borsta håret regelbundet. Har inte ägt en borste sen jag gick i högstadiet typ. Brukar räcka att kamma ut det med fingrarna. Tycker ju inte om att vara "finkammad" ändå, rufs är mer min grej. Men tror det skulle bli lite väl mycket rufs om jag sket i att fixa detta håret, mer åt dreadshållet, och skulle jag vilja ha dreads igen så skulle jag ju ha gjort det.
Nähäpp. Om man skulle pallra sitt ass till floristen?
Dexter har också varit sjuk, så sjuk att vi fick åka till akuten natten till måndag när han hade 39° feber. Fick sitta där till klockan 4 på morgonen, det togs tester och jag och H fick försöka fånga upp hans kiss i en kopp, vilket är lättare sagt än gjort. Han fick ligga utan blöja och så fick man stirra på hans parts ända tills det började hända grejer (det tog för övrigt 1 timme och 40 minuter) och när det väl gjorde det blev det panik och kiss överallt och inte särskilt mycket i koppen. Men tillräckligt iallafall. Oh the joy of being a parent! Sen kom doktorn till slut och konstaterade att han hade öroninflammation. Så nu får han äta antibiotika i fem dagar. Redan nu så mår han mycket bättre, ingen feber och verkar må mycket bättre rent generellt. Skönt! Första sjukdomen avklarad (snart) och MANY more to come skulle jag tro. Heh.
Dopförberedelserna går sakta men säkert framåt... Har det mesta under kontroll. Ska fixa blommor idag, och H ska köpa skjorta och slips. På fredag ska jag baka. På torsdag ska vi till kyrkan för ett genrep... Eller snarare lite genomgång bara över vart vi ska stå och hur det hela ska gå till. Bara vi som ska dit, inga faddrar eller så, så något riktigt genrep blir det ju inte. Men tror ändå det behövs så det inte bara bli allmän förvirring på lördag. Kommer vara så sjukt nervös iallafall, kommer så mycket folk! Nu är det 68 gäster, plus oss tre i familjen. Det är ganska många må jag säga. Iföresej får det plats 900 pers i kyrkan, så det kommer nog inte se ut som så många, men ändå!
Börjar vänja mig vid håret nu, även om det känns konstigt att borsta håret regelbundet. Har inte ägt en borste sen jag gick i högstadiet typ. Brukar räcka att kamma ut det med fingrarna. Tycker ju inte om att vara "finkammad" ändå, rufs är mer min grej. Men tror det skulle bli lite väl mycket rufs om jag sket i att fixa detta håret, mer åt dreadshållet, och skulle jag vilja ha dreads igen så skulle jag ju ha gjort det.
Nähäpp. Om man skulle pallra sitt ass till floristen?