Irriterande.
Nä. Jag orkar inte. Inte nu iallafall. Kanske sen. Kanske.
Idag har jag umgåtts med svärmor och min svägerska. I typ 5-6 timmar eller nåt. De kom hit för att hjälpa mig med att passa Dexter, eftersom vi har städhelg i bostadsrättsföreningen och de hyrt en container som man kan slänga gammalt skit i. Jättebra, då vår lägenhet är ganska full med gammalt crap som vi vill bli av med. Problemet var bara att H jobbar hela helgen, och att springa upp och ner i trappor med grejer samtidigt som man bär en bebis är ganska jobbigt. Och inte kan man lämna han själv heller. Så därför kom de och hjälpte mig helt enkelt. Det som vi mest ville bli av med var iförsej en gammal skraltig garderob som var deras till att börja med, och dessutom full av massa gamla grejer. Så egentligen så var det ju inte mer än rätt att de var med och fixade.
Anywho. Det tog en hel del tid. Det som tog mest tid var att få tag på nyckeljäveln till containern. Det stod att min granne skulle ha den, men hon var inte hemma. Sen skulle en granne två trappor ner ha de andra nycklarna, så då gick vi dit. Fick en uppsättning nycklar som skulle gå till den stora dörren på containern. Problemet var bara att haspen eller vad det heter hade rostat igen. Stod där i ösregnet och försökte bända upp dörrjäveln, och det gick bara inte. Gick tillbaka till grannen och frågade om de inte hade nycklar till de små luckorna på långsidan. Och de hänvisade till att min granne skulle ha dem. Så då tänkte vi att skit också, nu kommer vi inte kunna göra det här ändå. Att de skulle komma tillbaka imorgon och hjälpa mig då. Visst, skitsnällt av dem, men jag känner att en heldag räcker liksom, vill inte behöva umgås allt för mycket med dem. Alltså, inget fel på dem alls, jag gillar dem. Men det är ändå H's mamma och syster. Inte min släkt, inte mina vänner. Jaja. Tänkte att jag inte hade nåt val, måste ju bli av med skiten. Men då någon timma senare när vi monterat ner garderoben och förberett klart, så går H's mamma ner och pratar med grannen. Och då HELT PLÖTSLIGT så har kärringen nycklar till den andra dörren också. Liksom what? Varför i helvete kunde hon inte ge den till oss först?
Grejen är att samma kärring stod utanför porten igår och slängde grejer i containern samma dag som vi fick den. Jag frågade om hon visste om man fick slänga grejer hela helgen, eller om det bara var en specifik dag, och vilken dag det i så fall gällde. Hon mumlade nåt kort, vände ryggen emot mig, och började krångla med containerluckan. Där stod hon sen. I typ en minut. Minst. Jag försöker att inte överdriva nu, skulle vilja skriva 100 år, men det var mer en minut. Vilket är lång tid, pröva att räkna själv. Jag stod där i portdörren. Och väntade. Och glodde på henne när hon krånglade. Väntade fortfarande på svar. Men nä. Hon sket i mig. Så då sket jag i henne och gick in och åkte upp till mig.
Vad är det för fel på människan? Svårt att svara på en fråga eller? Om man inte vet så säger man väl det? Eller? Och om man frågar om nyckel så ger man väl den? Man låtsas väl inte som att en människa inte finns, eller som om man inte har något när man egentligen har det. Och OM man gör det, så är man ju inte så jävla dum i huvudet att man avslöjar sin egen lögn med att sedan ge någon det som man sa att man inte hade. Jävla mongo. Styrelsens fru var det tydligen, så får inte vara för otrevligt mot henne. Men jag kan ju alltid låtsas som att hon inte finns. Verkar ju vara poppis.
Förresten så har jag och H bråkat. Eller, bråka är att ta i. Vart lite oense och nu är jag lite sur. Och han är nog också det. Jag skyller på pissigt humör i allmänhet, på grund av min mage som strular fortfarande, den gör ont och gör att jag är mer lättirriterad än vanligt. Om det är så att mensen är på väg så kan det förklara saken ännu mer, med hormoner och grejer som ska försöka normalisera sig och sånt. Sen har ju Dexter vart ganska gnällig och allmänt jobbig sista tiden. Idag har det vart bättre som tur är, men det kan också spela in i min irriterbarhet (Är det ens ett ord? Skit samma.)... Jag hade typ släppt det iallafall. Ville bara att det skulle vara bra igen. Orkar inte gå runt och vara sur för såna små skitgrejer liksom. Men nu så fick jag ett sms och så blev jag sur igen. Han vill gå ut och supa ikväll. Och skrev typ "snälla, får jag?", som att jag vore hans morsa eller nåt. Jag blir bara så irriterad på att han gnäller på att han är så trött och att han inte orkar nånting, men att gå ut och dricka sig full, det orkar han alltid. Och jag hatar när han kommer hem sent och lägger sig i sängen och luktar sprit. Det är så jävla äckligt. Men det som stör mig mest är att han alltid ska gå ut och supa sådär utan förvarning. Bara några timmar innan så får jag veta det. Max. Oftast får jag ett sms efter 12 på natten, när han slutat jobba, att han ska ut också. Om jag fått förbereda mig innan att han ska bort eller göra nåt så vore det mer lugnt. Om jag ska göra nåt utan Dexter så får jag typ planera det en vecka i förtid. Men han verkar tycka att han kan göra lite vad som helst, hur som helst, och fråga om lov men egentligen så frågar han inte, han har redan bestämt sig. Och jag kan ju inte säga nej, för då skulle han bara komma hem och spela martyr istället. Så det är ju liksom kört oavsett. Och det är inte det att han ska dricka som stör mig egentligen, det är att han inte är ett skit till hjälp här hemma på natten eller dagen efter om han vart ute på kvällen. Det stör mig, för jag har aldrig ledigt från mitt "jobb", förutom de gånger som H tar hand om Dexter. Och de gångerna blir färre ju fler gånger som han är ute.
Jaja. Det skulle ju kunnat vara värre. H är ju hemma mycket, och han tar mycket ansvar för Dexter, han hjälper mig och låter mig vara ensam ibland. Mycket vill ha mer eller vad man säger? Ville nog mest skriva av mig lite.
Idag har jag umgåtts med svärmor och min svägerska. I typ 5-6 timmar eller nåt. De kom hit för att hjälpa mig med att passa Dexter, eftersom vi har städhelg i bostadsrättsföreningen och de hyrt en container som man kan slänga gammalt skit i. Jättebra, då vår lägenhet är ganska full med gammalt crap som vi vill bli av med. Problemet var bara att H jobbar hela helgen, och att springa upp och ner i trappor med grejer samtidigt som man bär en bebis är ganska jobbigt. Och inte kan man lämna han själv heller. Så därför kom de och hjälpte mig helt enkelt. Det som vi mest ville bli av med var iförsej en gammal skraltig garderob som var deras till att börja med, och dessutom full av massa gamla grejer. Så egentligen så var det ju inte mer än rätt att de var med och fixade.
Anywho. Det tog en hel del tid. Det som tog mest tid var att få tag på nyckeljäveln till containern. Det stod att min granne skulle ha den, men hon var inte hemma. Sen skulle en granne två trappor ner ha de andra nycklarna, så då gick vi dit. Fick en uppsättning nycklar som skulle gå till den stora dörren på containern. Problemet var bara att haspen eller vad det heter hade rostat igen. Stod där i ösregnet och försökte bända upp dörrjäveln, och det gick bara inte. Gick tillbaka till grannen och frågade om de inte hade nycklar till de små luckorna på långsidan. Och de hänvisade till att min granne skulle ha dem. Så då tänkte vi att skit också, nu kommer vi inte kunna göra det här ändå. Att de skulle komma tillbaka imorgon och hjälpa mig då. Visst, skitsnällt av dem, men jag känner att en heldag räcker liksom, vill inte behöva umgås allt för mycket med dem. Alltså, inget fel på dem alls, jag gillar dem. Men det är ändå H's mamma och syster. Inte min släkt, inte mina vänner. Jaja. Tänkte att jag inte hade nåt val, måste ju bli av med skiten. Men då någon timma senare när vi monterat ner garderoben och förberett klart, så går H's mamma ner och pratar med grannen. Och då HELT PLÖTSLIGT så har kärringen nycklar till den andra dörren också. Liksom what? Varför i helvete kunde hon inte ge den till oss först?
Grejen är att samma kärring stod utanför porten igår och slängde grejer i containern samma dag som vi fick den. Jag frågade om hon visste om man fick slänga grejer hela helgen, eller om det bara var en specifik dag, och vilken dag det i så fall gällde. Hon mumlade nåt kort, vände ryggen emot mig, och började krångla med containerluckan. Där stod hon sen. I typ en minut. Minst. Jag försöker att inte överdriva nu, skulle vilja skriva 100 år, men det var mer en minut. Vilket är lång tid, pröva att räkna själv. Jag stod där i portdörren. Och väntade. Och glodde på henne när hon krånglade. Väntade fortfarande på svar. Men nä. Hon sket i mig. Så då sket jag i henne och gick in och åkte upp till mig.
Vad är det för fel på människan? Svårt att svara på en fråga eller? Om man inte vet så säger man väl det? Eller? Och om man frågar om nyckel så ger man väl den? Man låtsas väl inte som att en människa inte finns, eller som om man inte har något när man egentligen har det. Och OM man gör det, så är man ju inte så jävla dum i huvudet att man avslöjar sin egen lögn med att sedan ge någon det som man sa att man inte hade. Jävla mongo. Styrelsens fru var det tydligen, så får inte vara för otrevligt mot henne. Men jag kan ju alltid låtsas som att hon inte finns. Verkar ju vara poppis.
Förresten så har jag och H bråkat. Eller, bråka är att ta i. Vart lite oense och nu är jag lite sur. Och han är nog också det. Jag skyller på pissigt humör i allmänhet, på grund av min mage som strular fortfarande, den gör ont och gör att jag är mer lättirriterad än vanligt. Om det är så att mensen är på väg så kan det förklara saken ännu mer, med hormoner och grejer som ska försöka normalisera sig och sånt. Sen har ju Dexter vart ganska gnällig och allmänt jobbig sista tiden. Idag har det vart bättre som tur är, men det kan också spela in i min irriterbarhet (Är det ens ett ord? Skit samma.)... Jag hade typ släppt det iallafall. Ville bara att det skulle vara bra igen. Orkar inte gå runt och vara sur för såna små skitgrejer liksom. Men nu så fick jag ett sms och så blev jag sur igen. Han vill gå ut och supa ikväll. Och skrev typ "snälla, får jag?", som att jag vore hans morsa eller nåt. Jag blir bara så irriterad på att han gnäller på att han är så trött och att han inte orkar nånting, men att gå ut och dricka sig full, det orkar han alltid. Och jag hatar när han kommer hem sent och lägger sig i sängen och luktar sprit. Det är så jävla äckligt. Men det som stör mig mest är att han alltid ska gå ut och supa sådär utan förvarning. Bara några timmar innan så får jag veta det. Max. Oftast får jag ett sms efter 12 på natten, när han slutat jobba, att han ska ut också. Om jag fått förbereda mig innan att han ska bort eller göra nåt så vore det mer lugnt. Om jag ska göra nåt utan Dexter så får jag typ planera det en vecka i förtid. Men han verkar tycka att han kan göra lite vad som helst, hur som helst, och fråga om lov men egentligen så frågar han inte, han har redan bestämt sig. Och jag kan ju inte säga nej, för då skulle han bara komma hem och spela martyr istället. Så det är ju liksom kört oavsett. Och det är inte det att han ska dricka som stör mig egentligen, det är att han inte är ett skit till hjälp här hemma på natten eller dagen efter om han vart ute på kvällen. Det stör mig, för jag har aldrig ledigt från mitt "jobb", förutom de gånger som H tar hand om Dexter. Och de gångerna blir färre ju fler gånger som han är ute.
Jaja. Det skulle ju kunnat vara värre. H är ju hemma mycket, och han tar mycket ansvar för Dexter, han hjälper mig och låter mig vara ensam ibland. Mycket vill ha mer eller vad man säger? Ville nog mest skriva av mig lite.
Kommentarer
Trackback