Fix och Trix
97 dagar kvar av graviditeten, och shit vad jag längtar tills detta är över! Magen klämmer på revbenen, går inte att sitta med annat än prinsessrak rygg eller halvligga ner på stolen/i soffan. REDAN! Det är ju tamejtusan 3 månader kvar. Typ mer antagligen. Övertid och skit. Kommer ju inte kunna röra mig alls sista tiden om det fortsätter i den här takten. Men, får väl stå ut I guess. Bara Myggan mår bra så får det vara värt det då.
Idag har vi vart på IKEA. Igen. Det var faktiskt inte min idé, utan H's. Jag blev ganska förvånad när han kom med förslaget att vi skulle åka dit, då han sist sa att han inte ville åka dit på VÄLDIGT länge, och att jag kunde få ansvaret att köpa gardiner och sådant. Men han ångra sig alltså. Sen tror jag att han ångra sig när vi väl var där också. Haha. Han tyckte typ det var kul i en halvtimme. Inte skoj att stressa igenom stället tycker jag, det är ju då man mår dåligt, men han ville nog mest bara få det gjort. Fick med oss det viktigaste iallafall, gardiner, stort täcke (så vi slipper ha varsitt) sängkläder, lite småprylar till Myggan, förvaringsburkar till köket... Men vi glömde en av de viktigaste anledningarna till varför vi åkte dit, nämligen skötbordsunderlägg (eller vad man kallar det, den där uppblåsbara madrassen man har på skötbordet åt bebisen). Vi hittade det typ först av allt, jag på ett ställe och H på ett annat, så då hade vi två. Sen måste det blivit nåt missförstånd eller så, för vi båda måste ha lagt tillbaka dem. Haha. Jaja. Får väl ta en vända till så småningom... Shit sicken svensson jag är.
Efteråt blev det middag hos H's föräldrar, och imorgon ska vi till min mamma och hennes snubbe på middag. Min yngsta bror är uppe över helgen (han bor i Helsingborg och pluggar), så vi ska träffas där allihopa. Har saknat honom, så det ska bli skoj att ses! Han är jättenyfiken på magen också enligt mamma, så får väl hoppas att Myggan sparkar lydigt när han känner på magen imorgon. Borde inte vara några problem då han sparkas typ hela tiden.
För övrigt är det rätt irriterande att alla jämt frågar "hur är det med magen" när jag träffar folk/pratar i telefon. De har liksom slutat fråga hur det är med MIG, bara undrar om magen och Myggan. Vet ju att folk menar väl, men det är ganska jobbigt att jag helt plötsligt inte räknas som person, bara som någon slags värphöna åt Myggan. Men det är nog bara att vänja sig, min ego period får lov att vara över. Synd. Jag gillade att vara ego.
Idag har vi vart på IKEA. Igen. Det var faktiskt inte min idé, utan H's. Jag blev ganska förvånad när han kom med förslaget att vi skulle åka dit, då han sist sa att han inte ville åka dit på VÄLDIGT länge, och att jag kunde få ansvaret att köpa gardiner och sådant. Men han ångra sig alltså. Sen tror jag att han ångra sig när vi väl var där också. Haha. Han tyckte typ det var kul i en halvtimme. Inte skoj att stressa igenom stället tycker jag, det är ju då man mår dåligt, men han ville nog mest bara få det gjort. Fick med oss det viktigaste iallafall, gardiner, stort täcke (så vi slipper ha varsitt) sängkläder, lite småprylar till Myggan, förvaringsburkar till köket... Men vi glömde en av de viktigaste anledningarna till varför vi åkte dit, nämligen skötbordsunderlägg (eller vad man kallar det, den där uppblåsbara madrassen man har på skötbordet åt bebisen). Vi hittade det typ först av allt, jag på ett ställe och H på ett annat, så då hade vi två. Sen måste det blivit nåt missförstånd eller så, för vi båda måste ha lagt tillbaka dem. Haha. Jaja. Får väl ta en vända till så småningom... Shit sicken svensson jag är.
Efteråt blev det middag hos H's föräldrar, och imorgon ska vi till min mamma och hennes snubbe på middag. Min yngsta bror är uppe över helgen (han bor i Helsingborg och pluggar), så vi ska träffas där allihopa. Har saknat honom, så det ska bli skoj att ses! Han är jättenyfiken på magen också enligt mamma, så får väl hoppas att Myggan sparkar lydigt när han känner på magen imorgon. Borde inte vara några problem då han sparkas typ hela tiden.
För övrigt är det rätt irriterande att alla jämt frågar "hur är det med magen" när jag träffar folk/pratar i telefon. De har liksom slutat fråga hur det är med MIG, bara undrar om magen och Myggan. Vet ju att folk menar väl, men det är ganska jobbigt att jag helt plötsligt inte räknas som person, bara som någon slags värphöna åt Myggan. Men det är nog bara att vänja sig, min ego period får lov att vara över. Synd. Jag gillade att vara ego.
Kommentarer
Trackback