Antisocial Fritidsgård
Har börjat bli så nu att folk börjat hänga lite mer här hemma hos oss nu för tiden. Känns ovant men roligt! Både H's och mina kompisar och familj har vart här flera gånger. På ett sätt så vill jag att våran lägenhet ska vara ett sånt där ställe som man bara kan droppa förbi när man känner för det och bara hänga, kolla på TV, dricka te och umgås. På ett annat sätt så uppskattar jag nog att vara ensam alldeles för mycket för att jag verkligen skulle tycka om ifall det det blev så. Och med ensam så räknar jag inte med H. Jag kan vara ensam när H är i lägenheten, han gör sitt och jag gör mitt. En av de egenskaperna med honom som jag uppskattar enormt för övrigt.
Okey. Exempel. Idag var H's syrra här på besök. Jag bakade scones till frukost (hej hemmafru) och när jag precis satt in dem i ugnen så ringer hon och undrar när hon ska komma. Vi frågar om hon vill ha frukost, och att hon i så fall får komma på en gång, då sconesen är i ugnen. Hon säger att hon kommer om 20 minuter. Det gör hon inte. Hon kommer efter typ 50 minuter. Då är sconesen helt kalla och äckliga (okey, överdrift, men inte lika goda som de är precis när de är nya). Redan då blev jag lite irriterad. Nu är jag iförsej extra lättirriterad nu för tiden, men iallafall. Vi gick på cosmonova (såg en rätt kass film i 3D så jag mådde helt illa) och sen åkte vi hem. H's syrra skulle bara hänga hos oss ett tag tills deras mamma kom och skulle hämta henne. En stund i min hjärna är nån timme. Hon var här tills klockan 5. Jag var skittrött och gick och la mig, försökte hålla mig vaken "en stund" tills hon skulle gå, men det gick ju inte när det blev så länge. Då när jag legat och halvsovit i typ 20 minuter, så kommer hon in i rummet jag sover i och frågar "Är du trött eller?". Ehh. Ja...? Varför tror du jag LIGGER OCH SOVER om jag inte är trött? Jag svarade inte, jag låg ju och sov! Tyckte det var jättekonstigt att hon överhuvud taget kom på idén att prata med mig när jag ligger i sängen. Okey om det hade vart "min gäst" (dvs min familj/vän), då skulle jag inte gått och lagt mig utan att säga det tydligt (mumlade något när jag gick ifrån vardagsrummet), men tycker det är H's ansvar att underhålla om det är hans familj/vän.
Okey. Exempel. Idag var H's syrra här på besök. Jag bakade scones till frukost (hej hemmafru) och när jag precis satt in dem i ugnen så ringer hon och undrar när hon ska komma. Vi frågar om hon vill ha frukost, och att hon i så fall får komma på en gång, då sconesen är i ugnen. Hon säger att hon kommer om 20 minuter. Det gör hon inte. Hon kommer efter typ 50 minuter. Då är sconesen helt kalla och äckliga (okey, överdrift, men inte lika goda som de är precis när de är nya). Redan då blev jag lite irriterad. Nu är jag iförsej extra lättirriterad nu för tiden, men iallafall. Vi gick på cosmonova (såg en rätt kass film i 3D så jag mådde helt illa) och sen åkte vi hem. H's syrra skulle bara hänga hos oss ett tag tills deras mamma kom och skulle hämta henne. En stund i min hjärna är nån timme. Hon var här tills klockan 5. Jag var skittrött och gick och la mig, försökte hålla mig vaken "en stund" tills hon skulle gå, men det gick ju inte när det blev så länge. Då när jag legat och halvsovit i typ 20 minuter, så kommer hon in i rummet jag sover i och frågar "Är du trött eller?". Ehh. Ja...? Varför tror du jag LIGGER OCH SOVER om jag inte är trött? Jag svarade inte, jag låg ju och sov! Tyckte det var jättekonstigt att hon överhuvud taget kom på idén att prata med mig när jag ligger i sängen. Okey om det hade vart "min gäst" (dvs min familj/vän), då skulle jag inte gått och lagt mig utan att säga det tydligt (mumlade något när jag gick ifrån vardagsrummet), men tycker det är H's ansvar att underhålla om det är hans familj/vän.
Så. Slutsatsen är ju att det är jobbigt att ha någon här, eftersom jag inte kan göra det jag vill när jag själv känner för att göra det. Och jag gillar att göra det jag känner för. När någon är hemma hos en också så blir det svårare att säga till att "nu är det nog dags att gå" när man fått nog. Önskar att jag kunde göra det utan att folket som var här skulle ta illa upp, men jag tror inte det går... Så får nog fortsätta med att ha inplanerade besök, jag är alldeles för mycket ensamvarg för att starta fritidsgård hemma hos mig själv. Känns tråkigt, men jag vet att det är vad jag mår bäst av. Iallafall just nu.
Tror nog att jag ska sluta med CouchSurfing också. Iallafall ett tag. Hade trott att jag skulle börja igen så fort som H's brorsa + tjej flyttat ut, men nä... Det känns inte kul längre. Hade min status där på Maybe ett tag och fick massa requests, och jag kände inte alls för att träffa någon av dem. Jo. En. Hon verkade stengrym och cool och shysst och allting. Sa faktiskt ja till hennes förfrågan för att hon skrev ett så fint mail, men efter 2 dagars ångest över det inplanerade mötet så hittade jag på en lögn om att jag inte skulle vara hemma den tiden hon skulle komma. Kändes jätteskönt när jag avplanerat det hela, trots att jag nog egentligen skulle tyckt om henne. Jag tror bara att jag inte pallar med människor som inte känner mig just nu, som vet hur jag funkar och som accepterar mig som jag är. För just nu så är jag liksom lite extra mycket mig själv, särskilt mina dåliga moody sidor. Haha. Och då krävs det liksom lite bakgrundsinfo för att man ska stå ut. Så det är nog mest för andras skull. Säger vi.
Kommentarer
Trackback