mizaru

Har börjat återuppta kontakten med massor av gamla kompisar nu på sista tiden. Lite roligt tycker jag. Även om jag långt där bak vet anledningen till varför vi slutade ha kontakt. Tur att jag inte är en långsint människa, för om jag skulle vara det skulle jag inte vara vän med många... Dessutom har jag typ världens bästa minne när det gäller vem som sagt vad/gjort vad/ringt det och det samtalet. Så på det sättet så är jag nog långsint, för om allt skulle fucka sig igen så kan jag dra upp det gamla och vinna. Bwahaha. Fan jag är ju störd i huvudet.

Har börjat lära känna nya människor också. Det stör mig en aning att bara för att den man lär känna är inom HBTQ så antas det automatiskt att man har något på G, det skvallras och folk blir så förbannat nyfikna. Det gör bara att jag blir så jäkla av. Nästan som att man får press på sig av andra människor att det ska hända något, och det snabbt! Helst ska man ju flytta ihop och skaffa katt och börja vara otrogen på en gång. För det är ju så det är i flatvärlden. Tydligen. Inte min grej dock. Vad hände med att taking it slow? Vad hände med att se vad som händer? Jag är inte desperat, jag vill inte stressa fram något. Jag är inte ens säker på att jag vill att det ska hända något. En annan person spökar fortfarande i huvudet, plus att jag faktiskt ska flytta snart. Verkar dumt. Men som sagt; vi får se vad som händer.