Fan Vad Du Är Ointressant, Var Vänlig Gå
Vart på jobbet i nästan 2 timmar och det enda jag gjort hittills är att spela Spindelharpan och läst bloggar som jag hittat på bloggtoppen.se. Det har kommit in typ 4-5 kunder hittills och det kan jag tacka det dåliga vädret för. Helst skulle jag vilja att ingen skulle ha kommit, för det är fövånansvärt ansträngande att för det första ställa sig upp och för det andra prata och vara trevlig.
En av de som kom in är en kund som köpt cykel här för typ 1 år sen. Han är en gubbe på cirka 65-70 år, rätt trevlig men eftersom han köpt en lite dyrare cykel så tycker han att han ska ha specialtreatment varje gång han kommer in. Dessutom ska han prata i 100 år om allt och inget, och när det är såhär lite att göra som det är idag så kan jag inte gärna låtsas som att jag har massa annat att göra, så då får jag stå där och prata om hans gympapass som han snart ska gå på.
Bland det sämsta med att sälja saker är att man måste vara så förbaskat trevlig hela tiden. Det går an så länge som det handlar om produkten (cyklar i detta fall) men jag tycker det blir jobbigt när man ska kallprata om andra saker. Om jag tycker totalt tvärtemot vad kunden säger så känns det som att jag inte kan säga det, utan liksom måste hålla med lite smått illafall. Det känns vedervärdigt, som att sälja min själ. Som han gubben, han sa något lite smårasistiskt om att han skulle köra om 3 invandrare och att de alltid är så stora (menade tjocka) och att de tog upp hela gång/cykelbanan. Han körde på och de "föll som käglor". Sen skrattade han. Det var tydligen en väldigt lustig historia. Liksom, vad ska jag göra då? Säga vad jag egentligen tycker, och antagligen förolämpa honom och göra honom sur? Känns som att jag inte får det, för att vi ska behålla kunderna och bla bla. Så jag smålog väl lite och försökte byta ämne. Något som jag såhär i efterhand får helt dåligt samvete för.
Damnit. Kan inte komma på någon lösning. Kan ju inte undvika dösnacket helt heller tyvärr, även om det skulle vara mitt förstahandsval. För även om kunderna inte säger något direkt olämpligt så är det ju nästintill alltid så förbannat ointressant. Och att behöva låtsas vara intresserad och ställa följdfrågor och skratta åt deras usla skämt känns nästan lika plågsamt.
Tur att jag själv är perfekt.
En av de som kom in är en kund som köpt cykel här för typ 1 år sen. Han är en gubbe på cirka 65-70 år, rätt trevlig men eftersom han köpt en lite dyrare cykel så tycker han att han ska ha specialtreatment varje gång han kommer in. Dessutom ska han prata i 100 år om allt och inget, och när det är såhär lite att göra som det är idag så kan jag inte gärna låtsas som att jag har massa annat att göra, så då får jag stå där och prata om hans gympapass som han snart ska gå på.
Bland det sämsta med att sälja saker är att man måste vara så förbaskat trevlig hela tiden. Det går an så länge som det handlar om produkten (cyklar i detta fall) men jag tycker det blir jobbigt när man ska kallprata om andra saker. Om jag tycker totalt tvärtemot vad kunden säger så känns det som att jag inte kan säga det, utan liksom måste hålla med lite smått illafall. Det känns vedervärdigt, som att sälja min själ. Som han gubben, han sa något lite smårasistiskt om att han skulle köra om 3 invandrare och att de alltid är så stora (menade tjocka) och att de tog upp hela gång/cykelbanan. Han körde på och de "föll som käglor". Sen skrattade han. Det var tydligen en väldigt lustig historia. Liksom, vad ska jag göra då? Säga vad jag egentligen tycker, och antagligen förolämpa honom och göra honom sur? Känns som att jag inte får det, för att vi ska behålla kunderna och bla bla. Så jag smålog väl lite och försökte byta ämne. Något som jag såhär i efterhand får helt dåligt samvete för.
Damnit. Kan inte komma på någon lösning. Kan ju inte undvika dösnacket helt heller tyvärr, även om det skulle vara mitt förstahandsval. För även om kunderna inte säger något direkt olämpligt så är det ju nästintill alltid så förbannat ointressant. Och att behöva låtsas vara intresserad och ställa följdfrågor och skratta åt deras usla skämt känns nästan lika plågsamt.
Tur att jag själv är perfekt.
Kommentarer
Trackback