NattRapport
Har precis kommit hem från E:s födelsedagsfest. Hon bor i en helt sjukt grym lägenhet på Kungsholmen i Sthlm, var tvungen att påminna mig själv om att hon faktiskt FÅTT den av sina föräldrar en gång i tiden så jag slapp bli alltför avundsjuk. Jag gillar att ta hand om mig själv, att inte stå i skuld till någon, och om man fått en lägenhet så står man fett mycket i skuld till den som gett den till en. Trodde att folk som jag kände skulle komma dit, men typ alla hade bangat, så nu kände jag bara E (som fyllde år, och därmed var tvungen att mingla runt och snacka med alla) och hennes pojkvän som jag träffat en gång. Hittade iaf några trevliga folk, bland annat en jämnårig tjej som brukade hänga på Razastan typ samma tid som jag gjorde samt en liten gullig tjej som klättrar. Hade rätt trevligt till slut ändån, fast när det var dags att gå ut så sluta det roliga. Åkte till typ 3 olika ställen och det var aslång kö på varje ställe. När vi stod utanför Berns(?!) och trängdes så kände jag att det bara var för mycket och bestämde mig för att åka nattbussen hem.
Bussfärden var hemsk as usual, trots iPod och bok. Var ashungrig också, så satt och hade våta drömmar om nudlar och kyckling i röd curry. Var såklart tvungen att införliva dem när jag kom hem, och HELVETE vad gott. Jag dör lite inombords när jag tänker på det. Åhh.. Skulle kunna käka lite mera om det inte vore för att 1. det är slut och 2. jag är så damn mätt att min mage kommer sprängas i äkta alien breakout stil snart.
Boken jag läser är förresten hemsk. "Hon går genom tavlan, ut ur bilden" av Johanna Nilsson. Så mycket saker som påminner om min egen barndom och konstiga minnen som blivit begravna långt bak i hjärnan kommer fram. Jag tror inte att det är bra för mig att läsa såna böcker egentligen, men jag kan bara inte låta bli... Det är när jag läser sådant som jag förundras över att någon överhuvudtaget överlever barndomen. Det är också då som jag blir så förbannat glad att jag inte är barn längre, eller ens tonåring. Fy satan. Aldrig att jag skulle vilja bli det igen.
Nu ska jag sussa och drömma om nudlar.
Bussfärden var hemsk as usual, trots iPod och bok. Var ashungrig också, så satt och hade våta drömmar om nudlar och kyckling i röd curry. Var såklart tvungen att införliva dem när jag kom hem, och HELVETE vad gott. Jag dör lite inombords när jag tänker på det. Åhh.. Skulle kunna käka lite mera om det inte vore för att 1. det är slut och 2. jag är så damn mätt att min mage kommer sprängas i äkta alien breakout stil snart.
Boken jag läser är förresten hemsk. "Hon går genom tavlan, ut ur bilden" av Johanna Nilsson. Så mycket saker som påminner om min egen barndom och konstiga minnen som blivit begravna långt bak i hjärnan kommer fram. Jag tror inte att det är bra för mig att läsa såna böcker egentligen, men jag kan bara inte låta bli... Det är när jag läser sådant som jag förundras över att någon överhuvudtaget överlever barndomen. Det är också då som jag blir så förbannat glad att jag inte är barn längre, eller ens tonåring. Fy satan. Aldrig att jag skulle vilja bli det igen.
Nu ska jag sussa och drömma om nudlar.
Kommentarer
Postat av: Johannes Flakbil
Du åkte hem och inget blev stulet. Märker du mönstret? ;)
Postat av: mizaru
Mjeje. Jaja jag vet. :P
Trackback