mizaru

Födelsedagen är över och nu är jag officiellt 27 år gammal. Känns helt sjukt, det var liksom 10 år sedan jag var 17, och det känns inte som att det var allt för länge sedan. Det är läskigt att märka såna där konstiga åldersrelaterade saker, såsom grå hårstrån i luggen, lite djupare rynkor kring ögonen och de där rynkorna i pannan vill inte riktigt försvinna nånsin. Typiskt mig att grimasera så jäkla mycket hela tiden, får skylla mig själv. Iförsej så har jag alltid haft annat pigment i lugg-håret än i resten, typ mörkare, och jag fick grå hårstrån där redan när jag var typ 20. Men iallafall.

Iförsej är det inte såna saker som stör mig med att bli äldre. Det är alla krav och förväntningar som gör det jobbigt. Att man ska ha fixat vissa saker i en viss ålder. Typ veta vart man är på väg åtminstone. Det vet inte jag, och det gör att jag nästan känner mig ovärdig att vara 27, som att jag är en besvikelse för alla andra 27-åringar runt om i världen. Som vanligt tänker jag för mycket och lägger ord i andras munnar om vad de tycker och inte tycker. Men hey, thats what I do best! Finns det inga jobb som går ut på det? Då ska jag plugga till det i så fall. Tips?