Fjortis

Idag på jobbet fick jag ofrivilligt reda på mer än vad jag ville veta om min pappa. Jag blev helt förstörd och skrev en lapp på det papper som givit mig den ofrivilliga informationen som löd "Ska du inte ens låta liket kallna?" och drog hem. Jag pallar fanimig inte med mina föräldrar at the moment. Pappa kom hem till mig nån halvtimme senare efter att ha ringt mig 5-6 ggr och lämnat meddelanden, eftersom jag inte svarat. Han ringde på dörren, jag svor för mig själv eftersom jag glömt låsa den, men lyckades gå fram och låsa innan han kommit på det smarta med att trycka ner handtaget om ingen öppnar. Jag tror han blev svinsur för det, för sen ringde han på dörren som en galning i flera minuter innan han drog. Jag vill inte prata med honom. Han ringde och sa att jag betedde mig som en fjortis och att jag borde bete mig som en vuxen och prata med han och lyssna på vad han har att säga, att det är honom det är synd om och bla bla. FUCK YOU ville jag skrika i äkta fjortisanda. Jag skiter i att jag är 26 år gammal. Tänker inte bara nicka och tycka att allt är så jävla bra när det känns som hela min värld rasar samman. De inbillar sig att detta bara är något som påverkar dem, men det är ju så långt ifrån sanningen man kan komma. De är så förbannat ego och gör allt i sån ultrarapid fart att jag inte hänger med. Fattar ingenting. Först ger dom mig en käftsmäll och sen innan jag ens hunnit återhämta mig så kommer en till. Och en till. Och så vidare. Jag pallar fan inte.

Jag ringde och sa att jag tänker ta semester. Jag pallar inte som sagt. Vill inte. Jag måste bort. Om jag inte hade haft katterna skulle jag redan ha dragit. Ingen kattvakt i sikte och jag tänker aldrig i livet fråga mamma eller pappa.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback