mizaru

Ibland önskar jag att jag inte var en sån där hemlig människa och att jag var en sån som vräker ur mig minsta lilla grej till den som råkar befinna sig närmst istället. Som Nina till exempel. Hon är en sån som berättar samma händelse, liten som stor, till ALLA och gärna flera gånger (eftersom hon inte kommer ihåg vem hon redan berättat för). Det måste vara så skönt. Snacka om självterapi. Jag är inte sån. Jag överanalyserar precis allt istället och oroar mig och tänker ut tänkbara scenarion. Jag vet, det är skitdumt, för troligheten att det blir som jag tänker är rätt liten. Iförsej tänker jag oftast ut worst case scenarios... Heh. Och den som säger att det är ju bra att bli positivt övveraskad kan ju gnaga av sig sin hand eller nåt, för de har fel, eftersom jag oftast håller inne med såna grejer just för att jag är rädd för det tänkbara scenariot. Åh överaktiva hjärna, sluta tänk. Bara GÖR! Ska det vara så svårt?
.
.
.
.
Fick sluta tidigare idag, åkte och köpte hörlurar, så nu kan jag använda min Ipod igen! Tjohej. Köpte även ett fult headset som jag kan använda till skype&wow spelande. Jag vet, jag är en tönt. Moaha. Och imorrn börjar jag 12. Life is good.