mizaru

Hur kommer det sig att även om man sagt att man inte vill ha några julklappar, och att man inte tänker köpa några heller, så får man ändå satans julklappar. Ja kanske inte Satans julklappar (undrar vad det skulle vara, typ glödande eldklot?), men ja... Spermadonator pappa var förbi här nyss och gav mig 2 kuvert med thailändska pengar. Visserligen blir jag ju inte ledsen för det, men jag känner ju mig dum när jag inte har nåt tillbaka. Fastän jag inte borde göra det, eftersom jag tydligt sagt att de inte skulle göra det. Damnit. Farmor skickade julklappar via brorsan också, After Eight, stickade sockor och thailändska pengar. Så nu känner jag att jag antagligen måste bege mig till farmor en stund nu på dagen och fika eller så. Bara för att döva mitt dåliga samvete. Måste nog åka på mammas fåniga middag ikväll också, mest för att hon ska mata katterna när jag är borta (skyldighetsgrejen igen) och för att jag fortfarande inte gått på middag med henne (vilket var min födelsedagspresent till henne). Åh. Jag är en så dålig familjemedlem. Men fuck it. Vadå familjemedlem? Vilken familj? Glömmer det där ibland. Min så kallade familj måste ju vara experter på att skilja sig och fucka upp allting. Varför ska då jag vara annorlunda? Man blir ju som man umgås. (Haha, Fucking Åmål referens i min blogg, det hade jag aldrig trott.)