Jag Har En Plan
Igår hyrde vi PS2 spel också. Resident Evil. Trodde det skulle vara creepy, men det var det inte. Däremot var det massa springande mellan olika delar av spelet och till slut så tröttnade vi på att springa fel och döda en miljard zombies i onödan och kollade upp en walk through på spelet.... Haha. Usch, vad skulle man göra utan internet? Spelet blev iallafall roligare när vi hade den, fast vi hann ändå bara spela igenom halva. Kanske fixar vi resten ikväll. Eller så blir det mer Dexter. Hmm.
B har iallafall börjat packa ihop grejer och kollat tåg till Oslo. Tror nog att han kommer dra denna veckan. Fast han kommer ändå tillbaka ett par dagar emellan, eftersom han ska till Helsingfors sen. Efter det ska han nog tillbaka till Sverige igen och sen är det neråt som gäller.
Åh, jag vill också åka bort. Pallar fan inte med detta svenssonlivet mycket längre. Jag börjar seriöst få panik. Är det såhär det ska vara resten av livet? Jag i en etta, jobbandes i en cykelaffär, spelandes wow på kvällarna och det mest exotiska jag har att se fram emot är en 2 veckors charterresa till Thailand? Jag har för mycket ansvar, för mycket måsten, detta är inte min grej. Känner en nästintill oemotståndlig lust att sälja lägenheten, lura på mina katter till random släkting, göra mig av med bil och alla grejer jag har och sen bara dra. Typ var som helst. Okey, sen när jag kommer tillbaka så kommer jag inte ha ett skit, men so what? Det är bara i Sverige som det är så satans svårt att få lägenhet, jag kan hur lätt som helst få ett rum i London samt jobb på café eller whatever där. Och jag tror nog att andra storstäder är nästintill lika enkla att fixa sånt i också. Så länge som man snackar engelska i landet. Snackar man franska/tyska är jag majorly fucked. Men jag hade inte tänkt slå mig ner i ett sånt land ändå. In fact, jag har ingen lust att slå mig ner överhuvudtaget. Fan också. Det är verkligen mest mina katter som hindrar mig från att göra det där. Visserligen älskar jag min lägenhet. Men det creeps me out att det egentligen är mina saker som äger mig, som hindrar mig från att göra saker. Det borde inte vara såhär. Åh Ångest. Besluttagande. Borde sätta upp en plan. Jag har en lös plan i huvudet redan nu, även fast jag nog egentligen skulle vilja sätta den i verket redan imorgon. Eller idag. Iallafall. Plan:
- Jobba kvar här tills i höst
- Göra mig av med lägenhet + bil så fort som möjligt och flytta till billigt boende
- Eventuellt billigt boende = farsans gäststuga på hans tomt (som har kök o egen toa)
- Ha katterna i gäststugan och sakta vänja farsan med att ha katterna
- SPARA PENGAR
- Dra runt jorden. Typ.
- Eventuellt komma hem, eventuellt hitta annat mycket bättre ställe att bo på
Ibland önskar jag att jag va lite mer äventyrlig. Jag är verkligen sjukt nöjd med svensson-liv, skulle gärna styra upp det med en ordentlig fru och ett par barn också. Och så hundarna.
Men jag tycker din plan låter superb, hur lös den än är! Gör precis det du känner för, man kan inte oroa sig för hur saker och ting blir när man kommer tillbaka, sånt löser sig alltid!
Jag önskar att jag bara kunde nöja mig någon gång. Men har insett att jag nog aldrig kommer göra det. Att vara på ett och samma ställe för länge gör mig deprimerad.
Så var glad att du är sjukt nöjd med svenssonlivet, det är betydligt enklare att uppfylla den drömmen än min nomadvandrande sådan. Den passar liksom inte riktigt in i detta samhällssystemet.
Men ja, jag tycker planen låter bra också. Känns bättre och bättre för varje dag som går. Nånting måste jag göra iallafall.
Att luffa runt jorden känns lite "20 år gammal och upptäcka sig själv"-tramsigt. Testa istället på att leva på olika ställen. Flytta till Paris, London, New York, Amsterdam, Madrid, Rom....typ ett halvår åt gången. Då får du ju iallafall riktig erfarenhet och SER världen, inte bara luffar igenom den.
Jag hade inte tänkt luffa runt överallt, jag vill ju stanna längre perioder på de ställen som jag gillar. Men man måste ju luffa runt först, så man får en känsla av olika platser. Jag har inte satt nån tidsgräns på mitt kringresande heller, det får bli lite som det blir helt enkelt...