mizaru

Var på middag med mamma ikväll, hade ju lovat henne det eftersom hon passade mina katter när jag var utomlands. Jag kände mig inte alls på humör, var rätt deppig och framförallt trött efter den här dagen med fönsterbyten och skit, men var mer eller mindre tvungen kändes det som. Vi snackade som vanligt om pappa, och så frågade hon om hur jag mådde. Tänkte att jag för en gångs skull skulle berätta exakt hur jag mådde, så jag gjorde det. Berättade om mina konstiga tankar, om att jag inte tror på kärleken längre och att ingenting känns roligt. När jag gjort det så förstod jag varför jag inte sagt något innan. För hon missförstod precis allting och tog såklart åt sig precis som att allt detta var hennes fel. Jag blir så trött när jag verkligen försöker nå fram till människor och berätta men sen så lyssnar de ändå inte utan bara hör de som de vill höra.

Jag gav det en chans. Nu ska jag fortsätta med min taktik att låtsas som att allt är bra utåt men må skit egentligen. För allas trevnad vill säga.