2:a Januari!
Idag gick jag ner till tatueringsstudion och bokade tid. Den 2:a januari blir det av! Wihoo! Kanske inte världsbra med tanke på att jag ska till Spanien dagen efter, men vafan. Det löser sig. Kommer nog inte bada och sola så fruktansvärt mycket ändå, så varmt är det ju inte där nere (tror jag). Wiie! Jippie! Och alla andra sådana ord. Ihh.. Fast lite läskigt. Har ju så satans tunn hud på handlederna. Ser blodådrorna igenom. Fast de är så smala så särskilt stora blir ju inte loggorna direkt. Mätte och min handled är 5½ centimeter bred. Hahahah! Patetiskt.
Gick och lämnade in min klocka också, eftersom den bara ramlade av handleden för nån dag sen, och då hade en länk bara ramlat av... Bra kvalitet. Inte för att jag förväntat mig värsta superklockan, men att kunna ha den på handleden utan att den går sönder kan man väl iallafall kräva? Det skulle ta 2 veckor innan den var klar. Vad ska de göra i 2 veckor? Uppfinna soluret och gå vidare från det eller? Moahaha.
Lekt en stund med Nina också. Åkte först till ICA och handlade, sen hem till henne där jag blev bjuden på mat. Gammal köttfärssås och ännu värre, gammal spaghetti som redan var kokt som vi skulle värma i micron... YÄCK. Jag kanske är picky, men att värma spaghetti/ris/potatis i micron är fan inte okey. Efter det fick jag leka med Nikki och underhålla henne med att stapla klossar som hon fick ha ner medans Nina diskade. Sen badade vi Nikki och efter det gick jag hem. Hon skulle få hem 3 brudkompisar till henne som jag inte direkt känner eller har lust att lära känna. Ljudnivån går typ upp med 100 decibel när de är tillsammans och de snackar om typiska tjejgrejer och jag vill bara kräkas. Så gick hem istället. Lika bra.
Usch. Borde städa. Nån borde säga till mig på skarpen.
NEJ HERRE! värma spaghetti är fan inte ok. jag kan gå med på ris, och eventuellt potatis. men aldrig någonsin spaghetti.
de må vara menlösa... men hey, har man inget liv så är de jävligt roliga att fylla i. jag snor den coh slösar lite tid :)
Näe man ska inte bry sig, men hur fan lätt är det då? När jag träffat mitt ex's mamma första gången frågade hon vad mamman tyckte om mig och det första hon säger är "va tjock hon va"! Vilken jävla kommentar, det var alltså mitt mest framträdande karaktärsdrag liksom? Jag har inte kunnat äta tillsammans med henne sen dess. Fånigt, jag vet, men vad gör man!
I övrigt förbannar jag lillsyrran som lever på en konstant diet av pizza, chis, vitlöksdipp och typ sprit, och ändå har en sån där äckligt perfekt figur! Livet e fan orättvist!