Svammel.
Ja, då var det meningen att jag ska börja skriva lite mer här igen. Har ju skrivit i den andra bloggen ett tag, men den är så tråkig och dessutom på ett forum (nu kanske den är lättare att hitta Ib?), så går tillbaka hit. Jag har ju försökt separera mitt liv på nåt sätt tills nu, dels gravida jag, och dels den "gamla" Jessica... Visade sig att det inte var så satans lätt. Vill ju inte bli sådan där som bara snackar om graviditeten, och nu min unge. Det är väldigt intressant för mig, men kanske inte lika intressant för alla andra. Ville kunna vara som jag var innan jag blev gravid. Ville inte att detta skulle påverka mig. Det är kanske dumt tänkt, för såklart att det gjorde det. Vore ju konstigt annars. Detta är ju den största förändringen i mitt liv någonsin! Flytten till Thailand var en fjärt i rymden (haha!) jämfört med detta. Men har liksom vart rädd för att bli en av dom där som jag föraktat, en som lever endast för sina barn. Kanske låter elakt med att skriva "förakta", men det känns liksom lite tragiskt när man offrar hela sig själv för att leva för någon annan. Jag är livrädd för att det ska bli så för mig, att jag sakta men säkert ska förvandlas och till slut står jag där utan ett eget liv och utan egna intressen. Sen flyttar ungen ut och så har man ingenting att leva för längre tills han skaffar barnbarn till en som man kan trakassera och ge bullar till även fast man inte får.
Så, det var liksom därför jag försökte ha två bloggar. Problemet är bara att jag inte är två personer, och det är skitsvårt att separera saker som händer ifrån varann. Fick skriva om fika med kompisar i denna bloggen, och sen hur ont jag hade på tunnelbanan fram och tillbaka till fikan i andra bloggen. Blir liksom lite fel. Lite osammanhängande. Sen skriver jag ju faktiskt mest för mig själv. Har väldigt få läsare här, så det spelar ju egentligen ingen roll för någon annan vad jag skriver om vart. Nu babblar jag. Men summa kardemumma (haha igen) är att nu skriver jag här. Om allt. Antagligen mycket om Dexter (roligt att det är typ enda namnet som jag skriver ut..). Och antagligen mycket om hur det är att vara mamma. Men förhoppningsvis inte BARA om det. Nu i början så kommer jag dock inte ha så mycket annat att skriva om, måste leva för honom helt som det är nu. Sova när han sover, ge han mat när han vill, byta blöja när han behöver osv. Egentid finns det egentligen bara litegrann när han sover, om inte jag också behöver sova. Men det blir förhoppningsvis lite bättre snart när det blir lite mer rutin på allting.
Dexter är iallafall en väldigt snäll bebis (peppar peppar). Han sover 3-5 timmar i sträck, med pauser på 1-2 timmar då han äter 2 ggr, bajsar, kissar och är vaken och tittar runt en stund. Skriker gör han bara när han vaknar och är hungrig, och när han ligger på skötbordet (det är så kallt!). Gnällig har han vart 2ggr hittills, och då har han vart övertrött. Men nu har vi insett att napp funkar, så då löstes det problemet också. Äter bra gör han också, inga problem med amning förutom såriga bröstvårtor på mig (AJ!), men har hört att det ska bli bättre snart, så hoppas på det. Enda gångerna som jag känt att det vart jobbigt har vart när jag dumt nog struntat i att sova på dagen, och när då Dexter vaknar på nätterna och är pigg och vill äta så blir jag irriterad. För att jag är trött, och inte han. Men egentligen får jag ju skylla mig själv, vet ju att det blir så. Men finns liksom så mycket man vill göra på dagarna när han sover och man har händerna fria. Jaja.
Ska nog sova nu ändå, Dexter sover och jag sov skitlite inatt. Vill inte ha en repris.
Så, det var liksom därför jag försökte ha två bloggar. Problemet är bara att jag inte är två personer, och det är skitsvårt att separera saker som händer ifrån varann. Fick skriva om fika med kompisar i denna bloggen, och sen hur ont jag hade på tunnelbanan fram och tillbaka till fikan i andra bloggen. Blir liksom lite fel. Lite osammanhängande. Sen skriver jag ju faktiskt mest för mig själv. Har väldigt få läsare här, så det spelar ju egentligen ingen roll för någon annan vad jag skriver om vart. Nu babblar jag. Men summa kardemumma (haha igen) är att nu skriver jag här. Om allt. Antagligen mycket om Dexter (roligt att det är typ enda namnet som jag skriver ut..). Och antagligen mycket om hur det är att vara mamma. Men förhoppningsvis inte BARA om det. Nu i början så kommer jag dock inte ha så mycket annat att skriva om, måste leva för honom helt som det är nu. Sova när han sover, ge han mat när han vill, byta blöja när han behöver osv. Egentid finns det egentligen bara litegrann när han sover, om inte jag också behöver sova. Men det blir förhoppningsvis lite bättre snart när det blir lite mer rutin på allting.
Dexter är iallafall en väldigt snäll bebis (peppar peppar). Han sover 3-5 timmar i sträck, med pauser på 1-2 timmar då han äter 2 ggr, bajsar, kissar och är vaken och tittar runt en stund. Skriker gör han bara när han vaknar och är hungrig, och när han ligger på skötbordet (det är så kallt!). Gnällig har han vart 2ggr hittills, och då har han vart övertrött. Men nu har vi insett att napp funkar, så då löstes det problemet också. Äter bra gör han också, inga problem med amning förutom såriga bröstvårtor på mig (AJ!), men har hört att det ska bli bättre snart, så hoppas på det. Enda gångerna som jag känt att det vart jobbigt har vart när jag dumt nog struntat i att sova på dagen, och när då Dexter vaknar på nätterna och är pigg och vill äta så blir jag irriterad. För att jag är trött, och inte han. Men egentligen får jag ju skylla mig själv, vet ju att det blir så. Men finns liksom så mycket man vill göra på dagarna när han sover och man har händerna fria. Jaja.
Ska nog sova nu ändå, Dexter sover och jag sov skitlite inatt. Vill inte ha en repris.
Kommentarer
Trackback