Ge Mig Större Mage
Jag har ett dilemma just nu. Har precis tryckt i mig pizza (inbakad bolognese med extra fetaost, praise the lord för fetaost säger jag bara, passar ihop med allt! nästan.) och druckit massa julmust till det. Julmust är också väldigt gott btw, synd att det måste heta JULmust, annars kunde man ju kanske kunnat dricka det lite oftare. Iallafall. Dilemmat är detta. Jag är mätt av pizzan. Verkligen JÄTTEmätt. Min magsäck har ju fått gå i reträtt en aning på grund av en viss Mygga som bara växer hela jäkla tiden (3 kilo väger han nu den rackarn). I sig är det inget problem att vara mätt. Det är dock det just nu eftersom jag har muffins liggandes på köksbänken. Muffins från muffinsfabriken. Två stycken dessutom. Jag tvingade nämligen H att köpa en till sig själv också, och lovade att jag kunde hjälpa till att äta upp den om han inte kunde få i sig den. Så nu ligger de där. En pepparkakemuffins, och en mintchoklad. Och jag VILL verkligen äta dem. Men det går inte. Vet ni vilken tortyr det här är?! Hemskt är det. Som att de ligger där och hånar mig. Dessutom måste jag äta upp dem idag, för alla vet ju att bakverk blir mycket äckligare till dagen efter. Skulle vara som att svära i kyrkan fast värre att inte äta dem idag. Får hålla tummarna att mätthetskänslan går över innan jag måste sova.
Gratis? Ja. Gratis.
Tvingade mig själv att åka till Ringen en sväng idag. Blir galen av att bara sitta hemma. Men det var kämpigt att ta mig själv i kragen och åka. Visst, jag ville åka. Men jag orkade egentligen inte. Så jäkla irriterande situation jag är i nu, uttråkad beyond belief men pallar inte göra nånting. Iallafall. Satte på mig de enda par byxorna jag fortfarande kan ha och begav mig ut. Självklart snöade det. Och självklart har magen växt ur jackan som jag fått låna av min morsas pojkvän, den går helt enkelt inte att stänga längre. I övrigt ser den ut som ett tält, men över magen. Nej. Kul.
Tog bussen och den var såklart packad med folk. Usch. Människor är så äckliga och jobbiga, bara sådär generellt liksom. Satte mig och blev inträngd av nån tant, fick sitta helt inmosad för att hon tydligen tyckte att hennes påsar var viktigare än mig. Tack då.
Väl där så köpte jag två julklappar till H. Han är den enda jag tänker köpa julklappar till i år, iomed att vi inte kommer fira jul så känns det ganska logiskt. Båda presenterna känner jag mig nöjd med, vilket är förvånande då han inte önskat sig något. Jag är en sån där grym flickvän som snappar upp vad han säger sådär i förbifarten att han skulle vilja ha. Yay för mig.
Jag lyckades även gå förbi en telefonförsäljare som frågade vilka jag ringde med. Jag tänkte självklart ÅH NEJ när männskan började prata med mig. Jag hatar sånt. Men vill inte vara otrevlig så måste ju alltid svara på tilltal. Så jag svarade. Tele2. Jaha, vad bra för dig sa han då, för då ska du få en gratis mobil. Hmmm. När någon säger gratis blir jag misstänksam. Såklart. För ingenting är gratis. Så brukar det vara iallafall. Men han får mig att uppge mitt telefonnummer och mitt personnummer, och sen säger han bara att jahapp, då kommer du få din nya telefon hemskickad om ett litet tag. Ehm. Okay. Tack då sa jag. Och liksom väntade på att sälj pitchet skulle komma. Men det kom aldrig. Så jag gick. Så tydligen finns det saker som är gratis. Ja om jag nu inte har godkänt nåt hemligt avtal genom att uppge mitt personnummer förstås. Skulle ju vara typiskt. Får väl se.
Köpte även muffins på muffinsfabriken (choklad och kokos.... YAMMI) och sen åkte jag hem. Kände mig helt slut när jag kom hem, men var hungrig så ställde mig och gjorde sjukt mycket mat. Kan ju vara bra att ha i frysen nu inom det närmsta om man säger så.
Resterande kväll har spenderats med att spela krigsspel med H. Han tvingade mig att testa, och till min egen förvåning var det ganska kul. Jag var inte ens så kass som jag alltid föreställt mig vara. Det där med att sikta och springa och kolla åt ett håll samtidigt som jag springer åt ett annat har liksom aldrig vart min grej. Nu är jag dock lite rädd för att fastna. Men den risken är nog inte så överhängande direkt, då H har paxat PS3:an för länge sedan.
Nu. Sova.
Tog bussen och den var såklart packad med folk. Usch. Människor är så äckliga och jobbiga, bara sådär generellt liksom. Satte mig och blev inträngd av nån tant, fick sitta helt inmosad för att hon tydligen tyckte att hennes påsar var viktigare än mig. Tack då.
Väl där så köpte jag två julklappar till H. Han är den enda jag tänker köpa julklappar till i år, iomed att vi inte kommer fira jul så känns det ganska logiskt. Båda presenterna känner jag mig nöjd med, vilket är förvånande då han inte önskat sig något. Jag är en sån där grym flickvän som snappar upp vad han säger sådär i förbifarten att han skulle vilja ha. Yay för mig.
Jag lyckades även gå förbi en telefonförsäljare som frågade vilka jag ringde med. Jag tänkte självklart ÅH NEJ när männskan började prata med mig. Jag hatar sånt. Men vill inte vara otrevlig så måste ju alltid svara på tilltal. Så jag svarade. Tele2. Jaha, vad bra för dig sa han då, för då ska du få en gratis mobil. Hmmm. När någon säger gratis blir jag misstänksam. Såklart. För ingenting är gratis. Så brukar det vara iallafall. Men han får mig att uppge mitt telefonnummer och mitt personnummer, och sen säger han bara att jahapp, då kommer du få din nya telefon hemskickad om ett litet tag. Ehm. Okay. Tack då sa jag. Och liksom väntade på att sälj pitchet skulle komma. Men det kom aldrig. Så jag gick. Så tydligen finns det saker som är gratis. Ja om jag nu inte har godkänt nåt hemligt avtal genom att uppge mitt personnummer förstås. Skulle ju vara typiskt. Får väl se.
Köpte även muffins på muffinsfabriken (choklad och kokos.... YAMMI) och sen åkte jag hem. Kände mig helt slut när jag kom hem, men var hungrig så ställde mig och gjorde sjukt mycket mat. Kan ju vara bra att ha i frysen nu inom det närmsta om man säger så.
Resterande kväll har spenderats med att spela krigsspel med H. Han tvingade mig att testa, och till min egen förvåning var det ganska kul. Jag var inte ens så kass som jag alltid föreställt mig vara. Det där med att sikta och springa och kolla åt ett håll samtidigt som jag springer åt ett annat har liksom aldrig vart min grej. Nu är jag dock lite rädd för att fastna. Men den risken är nog inte så överhängande direkt, då H har paxat PS3:an för länge sedan.
Nu. Sova.
Tråk, Tråkig, Tråkigare, Tråkigast. Typ.
Känner mig så himla trött på mig själv. Känner mig tråkig. Ointressant. Det gör mig stressad. För jag vill inte vara tråkig och ointressant. Mest för min egen del, jag tråkar liksom ut mig själv. Känns ju sådär. Försöker ju göra saker och hålla mig sysselsatt och sådär, men det är så förbannat tråkiga saker som jag gör. Haha. Usch, nu menar jag inte det riktigt, för det jag gör mest är att träffa mina vänner och familjen. Och de är ju inte tråkiga. Däremot är nog jag ganska tråkig för dem. Det blir liksom samma konversation varje gång, om samma saker. Som att ha samma samtal om och om igen, och det blir ju liksom tråkigt för mig också. Har ju hört det förut om man säger så. Sen vet jag inte om de frågar saker för att de verkligen vill veta, eller om det mest är för att de ska vara artiga. Vet själv att när N var gravid så var jag egentligen inte all särskilt intresserad av vad hon hade att säga om just det. Men jag frågade ju iallafall, för att man ska, och för att jag är hennes vän. Jag vet inte, det kanske var falskt? Men är man vänner så ska man ju lyssna på varann, för att stötta och så vidare, även om man själv kanske inte tycker det är världens största problem eller ens särskilt intressant.
Iallafall. Det blir så mycket om magen nu hela tiden. Om Myggan. Hela hela tiden. Folk frågar hur det är med magen innan de frågar hur det är med mig. Visst, magen är en del av mig, men det är inte JAG. Jag ser redan Myggan som sin egen individ. Jag vet inte, kanske skulle bli sur om folk inte frågade också, men jag känner bara att det skulle vara trevligt att vara en egen person ibland och inte bara en värphöna.
Magen är ju också anledningen till varför jag känner mig tråkig. Så mycket som jag inte orkar eller kan göra. Det är liksom inte så mycket annat som händer i mitt liv, saker som är icket mag relaterade. Det gör ju att jag får någon slags identitetskris i sig, känns som att magen tar över mitt liv. Och om det är så nu, hur kommer det då bli sedan, när jag har min Mygga utanför kroppen? Jag vill tro att det kommer bli bättre, bara jag får min kropp tillbaka och kan vara SJÄLV. Men jag lurar ju mig själv litegrann där tror jag. Kommer inte få vara själv på väldigt länge antagligen. Det är skrämmande att tänka så. Jag tycker om att vara själv. Vet inte riktigt hur jag kommer hantera hela den här grejen med att ha någon som är så himla beroende av mig. Känns som att jag kommer bli kvävd.
Nu är det ju som tur är inte vem som helst som kommer flytta in i vår lägenhet och kräva min uppmärksamhet, kärlek och tid 24 timmar om dygnet, utan det är Myggan, vårat lilla barn. Jag hoppas innerligt att det kommer kännas naturligt och bra och underbart att göra det för honom, iallafall mestadels av tiden. Att det liksom kommer växa fram. Men ibland oroar man sig ju.
Känns lite som att jag är världens sämsta person just nu... Ha! Självklart längtar jag efter Myggan. Och självklart kommer jag älska honom över allt annat. Jag tror bara inte att det är min grej att offra hela mig själv och bara bli "mamma". Jag kanske skulle kunna klara av att spela den charaden ett tag, men det skulle äta upp mig inifrån och göra mig olycklig i slutändan. Det är jag säker på. Så säker man nu kan vara på något som man inte har någon aning om.
Iallafall. Det blir så mycket om magen nu hela tiden. Om Myggan. Hela hela tiden. Folk frågar hur det är med magen innan de frågar hur det är med mig. Visst, magen är en del av mig, men det är inte JAG. Jag ser redan Myggan som sin egen individ. Jag vet inte, kanske skulle bli sur om folk inte frågade också, men jag känner bara att det skulle vara trevligt att vara en egen person ibland och inte bara en värphöna.
Magen är ju också anledningen till varför jag känner mig tråkig. Så mycket som jag inte orkar eller kan göra. Det är liksom inte så mycket annat som händer i mitt liv, saker som är icket mag relaterade. Det gör ju att jag får någon slags identitetskris i sig, känns som att magen tar över mitt liv. Och om det är så nu, hur kommer det då bli sedan, när jag har min Mygga utanför kroppen? Jag vill tro att det kommer bli bättre, bara jag får min kropp tillbaka och kan vara SJÄLV. Men jag lurar ju mig själv litegrann där tror jag. Kommer inte få vara själv på väldigt länge antagligen. Det är skrämmande att tänka så. Jag tycker om att vara själv. Vet inte riktigt hur jag kommer hantera hela den här grejen med att ha någon som är så himla beroende av mig. Känns som att jag kommer bli kvävd.
Nu är det ju som tur är inte vem som helst som kommer flytta in i vår lägenhet och kräva min uppmärksamhet, kärlek och tid 24 timmar om dygnet, utan det är Myggan, vårat lilla barn. Jag hoppas innerligt att det kommer kännas naturligt och bra och underbart att göra det för honom, iallafall mestadels av tiden. Att det liksom kommer växa fram. Men ibland oroar man sig ju.
Känns lite som att jag är världens sämsta person just nu... Ha! Självklart längtar jag efter Myggan. Och självklart kommer jag älska honom över allt annat. Jag tror bara inte att det är min grej att offra hela mig själv och bara bli "mamma". Jag kanske skulle kunna klara av att spela den charaden ett tag, men det skulle äta upp mig inifrån och göra mig olycklig i slutändan. Det är jag säker på. Så säker man nu kan vara på något som man inte har någon aning om.
Jaha Ja.
Fick åka in till förlossningen på SöS i tisdags för ett close call... Fick dock åka hem utan bebis. Ja, det var falskt alarm alltså, det hände inget med Myggan. Efter det har jag egentligen inte gjort nånting över huvud taget. Har haft ganska ont och vart jättetrött och ganska upptagen med att känna efter om det är på gång eller inte. Nu kan det ju i princip sätta igång när som helst. Detta resulterar dock i ganska få inlägg i denna bloggen, och ganska många fler i min "gravidblogg".
Ganska jobbigt att ha två bloggar. Svårt att hålla isär saker ibland, vad jag ska skriva om vart. Kommer antagligen gå över till att bara skriva i denna sedan, kan lägga upp bilder och sånt här, vilket jag inte direkt kan i den andra. Eller så kanske jag startar en helt ny. Har ju ändå haft denna i flera år.
Sov skitdåligt igår natt. Typ 4 timmar. Känns sådär. Snart kommer Drömhus hit och vi ska baka lussebullar. Har vart sjukt sugen på det länge, och det är roligare att baka tillsammans med någon. Typiskt bara att jag ska vara så satans trött. Har sovit jättebra i veckan, men inte gjort något eller träffat någon, så det är lagen om allts jävlighet som självklart bestämde att jag skulle ligga och vända och vrida mig i 5 timmar just igår. Jaja. Förhoppningsvis blir det lättare att somna inatt nu när jag dels gör något och dels redan är astrött. Imorgon kommer E hit dessutom, så skulle vara trevligt att vara lite pigg.
Ganska jobbigt att ha två bloggar. Svårt att hålla isär saker ibland, vad jag ska skriva om vart. Kommer antagligen gå över till att bara skriva i denna sedan, kan lägga upp bilder och sånt här, vilket jag inte direkt kan i den andra. Eller så kanske jag startar en helt ny. Har ju ändå haft denna i flera år.
Sov skitdåligt igår natt. Typ 4 timmar. Känns sådär. Snart kommer Drömhus hit och vi ska baka lussebullar. Har vart sjukt sugen på det länge, och det är roligare att baka tillsammans med någon. Typiskt bara att jag ska vara så satans trött. Har sovit jättebra i veckan, men inte gjort något eller träffat någon, så det är lagen om allts jävlighet som självklart bestämde att jag skulle ligga och vända och vrida mig i 5 timmar just igår. Jaja. Förhoppningsvis blir det lättare att somna inatt nu när jag dels gör något och dels redan är astrött. Imorgon kommer E hit dessutom, så skulle vara trevligt att vara lite pigg.