Påtvingad Kompis
Svårt att hinna med att blogga nu för tiden. Jag sitter ofta med datorn, men då har jag en halvsovande Dexter i famnen och måste liksom ha åtminstone en hand som stöd till honom. Och att skriva inlägg med pekfingervalsen känns... sådär. Skulle ta 100 år ungefär.
H har börjat jobba nu iallafall. Varit borta i 2½ dag. Första eftermiddagen han var borta var SKITjobbig. Dexter gnällde hela tiden och var jobbig som fan. Dessutom var M här och skulle hålla mig sällskap, vilket egentligen var trevligt, men det blir så mycket stressigare och jobbigare när Dexter skriker om det är någon annan hemma med mig. Det känns som att man är så värdelös som mamma om man inte direkt vet vad som behövs för att han ska sluta vara olycklig. Jag blir mer stressad, och det känner väl han av, och blir mer gnällig av det, så blir det en ond cirkel av det. Suck. Kul att man inte ens ska kunna umgås med andra människor.
De två följande dagarna var bättre. Men då gjorde jag ingenting. Han vill gärna ligga och mysa i famnen, och lägger man ner honom så vaknar han direkt. Detta gör ju att det blir svårt att äta/duscha/gå på toa/whatever... Vilket gör att jag mer eller mindre suttit klistrad framför TV:n. Fan vad mycket SKIT det går på TV nu för tiden. Började dessutom kolla på United States of Tara som jag laddat ner för 100 år sedan men inte haft tid att kolla in. Den var ganska underhållande faktiskt, kan rekommendera till alla serie freaks. Hehe.
Igår var H's tjejkompis här på middag, hon hade med sig en flaska vin och vi skulle bjuda på middagen. Var första gången jag drack alkohol sen jag blev gravid, var nästan lite nervös innan. Skiträdd för att bli kalasfull på ett glas vin. Det blev jag inte. Åt ju mat samtidigt dessutom och drack ett glas vin på ungefär 3 timmar. Haha. Hade lite svårt för hans polare, hon är en typisk brud brud, pratar högt och mycket, och verkar tycka att hon är snyggast i världen. Hon är visserligen snygg, men jag gillar inte när folk är för medvetna om det själva. Sen vet jag inte om jag irriterar mig mer för att jag själv inte är särskilt het för tillfället... Hrm. Hon blev kvar ganska länge, kom vid 5 och gick inte förens efter 11 på kvällen. Sista timmen fick jag dessutom sitta och underhålla henne själv, eftersom H gått iväg och försökt natta Dexter och medans han gjorde det lyckades natta sig själv också! Först så trodde jag bara att H hade problem med nattningen, sen tänkte jag att han fastnat i nåt TV-program eller gått på toa eller nåt, och sen när det gått FÖR lång tid så tänkte jag att han måste ha somnat. Men H's tjejpolare verkade inte bry sig om att han var borta... Hon bara snackade på. Och jag ville liksom inte säga något om det till henne, om att H var borta, för hon gjorde ju inte det. Och ville inte att hon skulle tro att jag inte klarade av att umgås med henne själv, plus att jag ville bevisa för mig själv att jag kunde eller nåt. Inte fan vet jag. Men efter en timme så sa jag ändå nåt. Hon är liksom inte min kompis, och då borde det inte vara mitt ansvar att sitta och prata och lyssna på hennes kärleksproblem. Men då var det ändå dags för henne att gå... Jahapp.
Imorrn ska vi åka till Nykvarn och hälsa på N och hennes familj. Kanske gå förbi min brorsa också. Båda har ju flyttat dit precis och jag har inte sett något av deras hus än. Så ska bli kul. Känner mig dock ganska sjuk idag, har ont i halsen som fan och känner mig allmänt förkyld. Bättre nu än när jag vaknade dock, så förhoppningsvis funkar det att åka imorrn iallafall...
H har börjat jobba nu iallafall. Varit borta i 2½ dag. Första eftermiddagen han var borta var SKITjobbig. Dexter gnällde hela tiden och var jobbig som fan. Dessutom var M här och skulle hålla mig sällskap, vilket egentligen var trevligt, men det blir så mycket stressigare och jobbigare när Dexter skriker om det är någon annan hemma med mig. Det känns som att man är så värdelös som mamma om man inte direkt vet vad som behövs för att han ska sluta vara olycklig. Jag blir mer stressad, och det känner väl han av, och blir mer gnällig av det, så blir det en ond cirkel av det. Suck. Kul att man inte ens ska kunna umgås med andra människor.
De två följande dagarna var bättre. Men då gjorde jag ingenting. Han vill gärna ligga och mysa i famnen, och lägger man ner honom så vaknar han direkt. Detta gör ju att det blir svårt att äta/duscha/gå på toa/whatever... Vilket gör att jag mer eller mindre suttit klistrad framför TV:n. Fan vad mycket SKIT det går på TV nu för tiden. Började dessutom kolla på United States of Tara som jag laddat ner för 100 år sedan men inte haft tid att kolla in. Den var ganska underhållande faktiskt, kan rekommendera till alla serie freaks. Hehe.
Igår var H's tjejkompis här på middag, hon hade med sig en flaska vin och vi skulle bjuda på middagen. Var första gången jag drack alkohol sen jag blev gravid, var nästan lite nervös innan. Skiträdd för att bli kalasfull på ett glas vin. Det blev jag inte. Åt ju mat samtidigt dessutom och drack ett glas vin på ungefär 3 timmar. Haha. Hade lite svårt för hans polare, hon är en typisk brud brud, pratar högt och mycket, och verkar tycka att hon är snyggast i världen. Hon är visserligen snygg, men jag gillar inte när folk är för medvetna om det själva. Sen vet jag inte om jag irriterar mig mer för att jag själv inte är särskilt het för tillfället... Hrm. Hon blev kvar ganska länge, kom vid 5 och gick inte förens efter 11 på kvällen. Sista timmen fick jag dessutom sitta och underhålla henne själv, eftersom H gått iväg och försökt natta Dexter och medans han gjorde det lyckades natta sig själv också! Först så trodde jag bara att H hade problem med nattningen, sen tänkte jag att han fastnat i nåt TV-program eller gått på toa eller nåt, och sen när det gått FÖR lång tid så tänkte jag att han måste ha somnat. Men H's tjejpolare verkade inte bry sig om att han var borta... Hon bara snackade på. Och jag ville liksom inte säga något om det till henne, om att H var borta, för hon gjorde ju inte det. Och ville inte att hon skulle tro att jag inte klarade av att umgås med henne själv, plus att jag ville bevisa för mig själv att jag kunde eller nåt. Inte fan vet jag. Men efter en timme så sa jag ändå nåt. Hon är liksom inte min kompis, och då borde det inte vara mitt ansvar att sitta och prata och lyssna på hennes kärleksproblem. Men då var det ändå dags för henne att gå... Jahapp.
Imorrn ska vi åka till Nykvarn och hälsa på N och hennes familj. Kanske gå förbi min brorsa också. Båda har ju flyttat dit precis och jag har inte sett något av deras hus än. Så ska bli kul. Känner mig dock ganska sjuk idag, har ont i halsen som fan och känner mig allmänt förkyld. Bättre nu än när jag vaknade dock, så förhoppningsvis funkar det att åka imorrn iallafall...
Barnvakt och Årsfirande
Igår var det min och H's årsdag. Till och med första årsdag. Konstigt att tänka på hur mycket som hänt på ett år. Från att bo i Thailand, vara lycklig singel, dyka varje dag och vara i värmen, till det här svenssonlivet som vi lyckats införskaffa, med barn och hela faderuttan. SJUKT. Om jag hade fått veta detta förra nyårsafton så skulle jag aldrig ha trott det. Då var jag och H bara vänner. Och då menar jag verkligen BARA vänner. Hade inte spanat in honom för 5 öre. Visst, han var söt, men jag var liksom inte intresserad. Av någon överhuvudtaget kanske ska nämnas. Jag ville vara själv. Jag trivdes. Men så hände det något. Vet inte vad det var, men det lättaste sättet (och ostigaste) är att säga att det bara sa klick. Det bara kändes så förbannat rätt på en gång. Konstigt. Har verkligen aldrig vart med om nåt liknande innan. Och det som är ännu konstigare är att det fortfarande känns så. Det är liksom så självklart att det ska vara vi. Det är lätt att vara tillsammans med H. Jag tvivlar inte på det en sekund. Och det känns inte ens läskigt att det känns så. Ska sluta med osten nu, men ni get the picture.
Igår iallafall så skaffade vi barnvakt. Dexter är 3 veckor nu, så det kanske var lite tidigt. Men alla tjatar ju om att man ska vårda förhållandet och sådant, så vi tänkte väl att det kanske kan funka ändå. Min mamma fick äran att passa honom. Hon blev jätteglad när jag frågade. Dexter tar ju flaskan nu, så det funkar ju på så sätt. Vi var borta ungefär 4 timmar, och det hade funkat jättebra. Blev nästan lite besviken för att han inte hade kinkat mer, han kanske inte saknat mig alls?! Jättedumt och töntigt att tänka så. Och själviskt. Men ja, jag tänkte så ändå. På bion gick det ganska bra att inte tänka på Dexter, förutom en scen där de bar på en liten bebis avatar. Då stack det till i hjärtat! Och sen efteråt så gjorde det fysiskt ont av längtan! Jättekonstig känsla. H undrade om jag ville fika eller något innan vi åkte tillbaka till mamma, men jag bara kände att jag ville tillbaka till honom. Skulle inte kunna slappna av med att göra något annat. H erkände sen att han också egentligen ville tillbaka, men att man egentligen borde "passa på" när det hade gått så bra. Men man ska ju göra det man känner för och inte det man borde göra, så vi åkte hem.
Blev en lång dag, fick åka tåg och lämna Dexter, sen låna hennes bil och åka till bion. Vi åkte hemifrån vid tolvtiden och var hemma vid åtta på kvällen. Då köpte vi pizza (romantiskt värre, but I like it) och sen kom min farsa och syrra och hälsade på en snabbis. Farsan har fått komma ut från finkan nu, ska ha fotboja tills i april tydligen. Så han ville börja hälsa på mer. Vet inte om jag är så himla pepp på det, har gett han så många chanser, vet inte om jag vill att han ska fucka upp min son också. Får ta det lite som det kommer helt enkelt. Om min syrra inte hade funnits med i bilden skulle det vara mycket lättare att ignorera honom. Jaja. Farsan hade gjort en gunghäst i trä medans han satt inne. Lite gulligt visserligen, men jag vet inte. Usch. Orkar inte tänka på det just nu.
Igår iallafall så skaffade vi barnvakt. Dexter är 3 veckor nu, så det kanske var lite tidigt. Men alla tjatar ju om att man ska vårda förhållandet och sådant, så vi tänkte väl att det kanske kan funka ändå. Min mamma fick äran att passa honom. Hon blev jätteglad när jag frågade. Dexter tar ju flaskan nu, så det funkar ju på så sätt. Vi var borta ungefär 4 timmar, och det hade funkat jättebra. Blev nästan lite besviken för att han inte hade kinkat mer, han kanske inte saknat mig alls?! Jättedumt och töntigt att tänka så. Och själviskt. Men ja, jag tänkte så ändå. På bion gick det ganska bra att inte tänka på Dexter, förutom en scen där de bar på en liten bebis avatar. Då stack det till i hjärtat! Och sen efteråt så gjorde det fysiskt ont av längtan! Jättekonstig känsla. H undrade om jag ville fika eller något innan vi åkte tillbaka till mamma, men jag bara kände att jag ville tillbaka till honom. Skulle inte kunna slappna av med att göra något annat. H erkände sen att han också egentligen ville tillbaka, men att man egentligen borde "passa på" när det hade gått så bra. Men man ska ju göra det man känner för och inte det man borde göra, så vi åkte hem.
Blev en lång dag, fick åka tåg och lämna Dexter, sen låna hennes bil och åka till bion. Vi åkte hemifrån vid tolvtiden och var hemma vid åtta på kvällen. Då köpte vi pizza (romantiskt värre, but I like it) och sen kom min farsa och syrra och hälsade på en snabbis. Farsan har fått komma ut från finkan nu, ska ha fotboja tills i april tydligen. Så han ville börja hälsa på mer. Vet inte om jag är så himla pepp på det, har gett han så många chanser, vet inte om jag vill att han ska fucka upp min son också. Får ta det lite som det kommer helt enkelt. Om min syrra inte hade funnits med i bilden skulle det vara mycket lättare att ignorera honom. Jaja. Farsan hade gjort en gunghäst i trä medans han satt inne. Lite gulligt visserligen, men jag vet inte. Usch. Orkar inte tänka på det just nu.
Försenat
Jag blev varnad på BB för 4:e dagen deppressionen som alla nyblivna mammor får. Att man skulle sitta där med stenhårda mjölkstinna tuttar och grina och tycka synd om sig själv, undra vad i helvete man gett sig in på. Jag fick en sån, men den varade i en kvart och jag grät en liten liten skvätt. Tänkte att det här var ju inte så farligt, varför skulle de skrämma upp mig så jävligt? Samma sak med amningen. Fick höra att jag inte skulle kunna ge tillräckligt med mat till Dexter, för han är så stor och mina tuttar är så små. De hade liksom inte tillräckligt med lagringskapacitet som de uttryckte det. De sa att han skulle vilja äta varje timme, och antagligen inte vara en särskilt nöjd bebis. De hade fel. Han sov hur mycket som helst och verkade hur nöjd som helst. Tänkte att det här var ju inte så farligt, varför skulle de skrämma upp mig så jävligt? Jag har liksom hela tiden gått och förväntat mig det värsta, och det slog aldrig in. Nu när han är tre veckor så har jag slutat förvänta mig det värsta. Och nu slår allt som de snackar om in. Såklart.
Jag känner mig deppig. Som fan. Jag undrar vad i helvete jag gett mig in på. Förhoppningsvis är det en endagarsgrej som kommer en sisådär två veckor för sent. Annars suger det getballe (usch, börjar tänka på en get som jag och N såg när vi var i Danmark och var 12 år gamla som faktiskt sög på sin egen getballe... iouw). Amningen har börjat strula också. Eller, den funkar, men det är som de sa, han är hungrig, mer hungrig än vad mina stackars boobs pallar med. Så igår fick vi ge han ersättning. Vi gjorde det efter att ha testat allt annat. Jag menar verkligen ALLT. Och han var så arg. Så jävla sjukt arg. Har aldrig sett han så. Och stackarn, han var ju bara hungrig. Och vi fattade inte. Inte konstigt att han var förbannad. Han käkade iallafall sjukt mycket från flaskan, och var hur nöjd som helst efteråt. Så det var ju bra. Men usch, det känns i hjärtat på nåt sätt. Känner mig otillräcklig. Jag som inte ens var säker på att jag ville amma, jag borde ju inte ta det så satans hårt. Men det känns skitjobbigt.
Tror jag känner mig deppig dels på grund av amningen, och dels på grund av lite för lite sömn och framförallt kass kvalitet på sömnen jag får. Han sover mycket hos mig och då halvsover jag mestadels. Är ju lite rädd för att rulla på honom eller något. Och så måste man ligga i samma ställning hela natten. Inte så bekvämt. En annan orsak är säkerligen att han vart så gnällig på sistone, eftersom han varit hungrig. Hoppas det blir bättre nu...
På söndag så är det min och H's årsdag. H skulle ju ha börjat jobba i helgen, men det blev missförstånd med hans jobb, så han blir ledig ändå. Så vi har bestämt att vi ska försöka gå på bio. Min mamma ska vara barnvakt, det funkar ju nu när han tar flaskan. Känns egentligen lite tidigt att lämna bort honom, men det är ju bara några timmar, och blir det panik så får vi ju gå från bion helt enkelt. Ska se Avatar i så fall, det är ju en film som man verkligen vill se på bio, och om vi inte skaffar barnvakt så kommer det ju inte bli av... heh. Försökte ju se den när jag var gravid, men då var det misstänkt havandeskapsförgiftning som satte stopp för det. Hoppas det går bra. Litar ju på min mamma, men är lite rädd för hur det kommer kännas för mig. We will see.
Jag känner mig deppig. Som fan. Jag undrar vad i helvete jag gett mig in på. Förhoppningsvis är det en endagarsgrej som kommer en sisådär två veckor för sent. Annars suger det getballe (usch, börjar tänka på en get som jag och N såg när vi var i Danmark och var 12 år gamla som faktiskt sög på sin egen getballe... iouw). Amningen har börjat strula också. Eller, den funkar, men det är som de sa, han är hungrig, mer hungrig än vad mina stackars boobs pallar med. Så igår fick vi ge han ersättning. Vi gjorde det efter att ha testat allt annat. Jag menar verkligen ALLT. Och han var så arg. Så jävla sjukt arg. Har aldrig sett han så. Och stackarn, han var ju bara hungrig. Och vi fattade inte. Inte konstigt att han var förbannad. Han käkade iallafall sjukt mycket från flaskan, och var hur nöjd som helst efteråt. Så det var ju bra. Men usch, det känns i hjärtat på nåt sätt. Känner mig otillräcklig. Jag som inte ens var säker på att jag ville amma, jag borde ju inte ta det så satans hårt. Men det känns skitjobbigt.
Tror jag känner mig deppig dels på grund av amningen, och dels på grund av lite för lite sömn och framförallt kass kvalitet på sömnen jag får. Han sover mycket hos mig och då halvsover jag mestadels. Är ju lite rädd för att rulla på honom eller något. Och så måste man ligga i samma ställning hela natten. Inte så bekvämt. En annan orsak är säkerligen att han vart så gnällig på sistone, eftersom han varit hungrig. Hoppas det blir bättre nu...
På söndag så är det min och H's årsdag. H skulle ju ha börjat jobba i helgen, men det blev missförstånd med hans jobb, så han blir ledig ändå. Så vi har bestämt att vi ska försöka gå på bio. Min mamma ska vara barnvakt, det funkar ju nu när han tar flaskan. Känns egentligen lite tidigt att lämna bort honom, men det är ju bara några timmar, och blir det panik så får vi ju gå från bion helt enkelt. Ska se Avatar i så fall, det är ju en film som man verkligen vill se på bio, och om vi inte skaffar barnvakt så kommer det ju inte bli av... heh. Försökte ju se den när jag var gravid, men då var det misstänkt havandeskapsförgiftning som satte stopp för det. Hoppas det går bra. Litar ju på min mamma, men är lite rädd för hur det kommer kännas för mig. We will see.
Det Där Med Sömn
Jaha. Tänkte vara duktig och uppdatera bloggen idag med. Men har liksom inget att skriva. Kommer typ inte ihåg vad jag skrev sist ens, och vad som hänt sen dess... Tiden bara flyter ihop, vet inte vad jag gjorde när. Om det var igår eller idag, eller dagen innan dess. Blir lite så när man sover i perioder lite hur som helst. Sammanhängande sömn är nog ett minne blott. Har dock kunnat få till det med att amma liggandes, vilket underlättat som fan. Nu kan jag halvsova när han käkar, och sen så brukar han somna om där direkt istället för att vara vaken och aspigg mitt i natten när vi vill sova. Nackdelen är att hans huvud numera luktar armhålssvett istället för mysig bebis. Men det är smällar man får ta!
Inatt sov vi alltså rätt bra. Och Dexter var vaken rätt länge på dagen. Lite för länge, så han blev helt kinkig och jobbig, till slut så gick vi på promenad och då somnade han. Det är verkligen inte kul att gå på promenad just nu. Men nöden har ingen lag, höll på att få spel på Dexter, inget man gjorde var bra. Eller, det var bra i 5 sekunder, och sen började han skrika igen. Kul. Fattar inte varför övertrötta barn ska envisas med att vara vakna. Kan ju inte vara kul för dem heller liksom.
Imorrn kommer A och E hit och hälsar på. De har inte vart hemma hos mig än, vilket i sig är ganska konstigt. Iförsej så har vi inte direkt blivit så bra kompisar nu efter Thailand som vi var innan... Insåg det inte förut, men jag tror att vi mest drack när vi sågs. Inte sådär asmycket, men liksom käka middag och några glas vin. Ibland gick vi ut och dansa, men det var ganska sällan. Men nästan alltid så sluta det med någon slags alkoholförtäring. Och det funkade ju inte direkt nu efter Thailand, gravid som jag var. Lite tråkigt att inse sånt, att kompisar man trodde man hade egentligen bara var festarpolare. Hmm. Festarpolare i en lite mer vuxen variant visserligen, men ändå. Får se om det går att ändra på. Hoppas det, för har ändå känt dem i typ 8 år.
Inatt sov vi alltså rätt bra. Och Dexter var vaken rätt länge på dagen. Lite för länge, så han blev helt kinkig och jobbig, till slut så gick vi på promenad och då somnade han. Det är verkligen inte kul att gå på promenad just nu. Men nöden har ingen lag, höll på att få spel på Dexter, inget man gjorde var bra. Eller, det var bra i 5 sekunder, och sen började han skrika igen. Kul. Fattar inte varför övertrötta barn ska envisas med att vara vakna. Kan ju inte vara kul för dem heller liksom.
Imorrn kommer A och E hit och hälsar på. De har inte vart hemma hos mig än, vilket i sig är ganska konstigt. Iförsej så har vi inte direkt blivit så bra kompisar nu efter Thailand som vi var innan... Insåg det inte förut, men jag tror att vi mest drack när vi sågs. Inte sådär asmycket, men liksom käka middag och några glas vin. Ibland gick vi ut och dansa, men det var ganska sällan. Men nästan alltid så sluta det med någon slags alkoholförtäring. Och det funkade ju inte direkt nu efter Thailand, gravid som jag var. Lite tråkigt att inse sånt, att kompisar man trodde man hade egentligen bara var festarpolare. Hmm. Festarpolare i en lite mer vuxen variant visserligen, men ändå. Får se om det går att ändra på. Hoppas det, för har ändå känt dem i typ 8 år.
Jag & Dexter
Inbyggd Fotboja
Igår gick jag på min första promenad sedan jag klämde ut Myggan. Ja, min första promenad ensam alltså. Utan barnvagnen, utan Dexter och utan H. Det kändes konstigt. Visserligen var det ingen lång promenad, bara till pizzerian och tillbaka, men ändå! Sjukt konstigt att man får helt dåligt samvete bara man är ifrån sin bebis mer än en sekund. Mina tuttar fungerar dessutom som en fotboja ungefär. Så fort jag är för långt borta från "där jag borde vara", dvs nära Dexter, så börjar de värka som attans. Skitjobbigt.
Idag så har vi faktiskt inte haft nåt besök alls. Jäkligt ovanligt. Vart som öppet hus här på sistone känns det som. Igår var min mamma och hennes snubbe på besök. Mamma sa att hon vägrade gå härifrån om hon inte fått hålla i Dexter, så det var bara till att väcka honom. Han är typ omöjlig att väcka, så det var lättare sagt än gjort. Tog en sisådär 20 minuter eller så. Och vi har faktiskt fått order från BVC om att väcka honom var tredje timme för att ge han mat, så jag var inte så hemsk att jag väckte honom endast för mammas skull. Hehe. För övrigt så suger det att behöva göra det. Han är mycket gnälligare på dagarna nu än vad han var innan. Men han sover istället bättre på natten, vilket är bra. Vet inte vilket som är värst/bäst dock, önskar att han kunde vara både glad på dan och sova på natten, men det är väl för mycket begärt antar jag.
På torsdag börjar H jobba igen. Och jag ska börja vara ensam hemma med Dexter. Känns lite läskigt. Lite mycket ansvar liksom. Ihh. Och jag är rädd att det ska kännas tråkigt. Särskilt nu i början när man egentligen inte har nån kontakt med ungen. Han tittar liksom igenom en. Kan ju inte fokusera med blicken ännu, han ler inte, han jollrar inte... Han bara... Är. Och han vill äta av mig. Som en liten parasit. Haha. Världens gulligaste parasit visserligen. Men ändå. Har dock tyckt att jag fått ögonkontakt mer och mer nu sista dagarna, så det kommer väl snart. Ska bli kul att se honom utvecklas. Måste köpa en sån där bok som man kan skriva ner allting i, typ första leendet och sånt där. Känns som man glömmer bort sånt annars, och jag älskade min sån bok när jag var liten.
Igår kom också min pappas nya tjejs brors fru (hängde ni med?!) hit och lämpade av en kartong(!) med kläder i strl 50-68. Mest storlek 62 dock, vilket är det han kommer ha snart, och nästan lika mycket 56, vilket är den storlek han har nu. Sjukt mycket fina saker, nästan oanvänt, och massa märkesgrejer. Kommer bli rik som ett troll av att sälja det på tradera när Dexter växt ur det! Moahaha. Okey, kanske inte rik, men ja... Rikare iallafall. Kanske borde spara det iförsej... Vem vet, kanske blir ett syskon så småningom. Inte för att jag känner mig ett dugg sugen på det just nu. Heh.
Idag så har vi faktiskt inte haft nåt besök alls. Jäkligt ovanligt. Vart som öppet hus här på sistone känns det som. Igår var min mamma och hennes snubbe på besök. Mamma sa att hon vägrade gå härifrån om hon inte fått hålla i Dexter, så det var bara till att väcka honom. Han är typ omöjlig att väcka, så det var lättare sagt än gjort. Tog en sisådär 20 minuter eller så. Och vi har faktiskt fått order från BVC om att väcka honom var tredje timme för att ge han mat, så jag var inte så hemsk att jag väckte honom endast för mammas skull. Hehe. För övrigt så suger det att behöva göra det. Han är mycket gnälligare på dagarna nu än vad han var innan. Men han sover istället bättre på natten, vilket är bra. Vet inte vilket som är värst/bäst dock, önskar att han kunde vara både glad på dan och sova på natten, men det är väl för mycket begärt antar jag.
På torsdag börjar H jobba igen. Och jag ska börja vara ensam hemma med Dexter. Känns lite läskigt. Lite mycket ansvar liksom. Ihh. Och jag är rädd att det ska kännas tråkigt. Särskilt nu i början när man egentligen inte har nån kontakt med ungen. Han tittar liksom igenom en. Kan ju inte fokusera med blicken ännu, han ler inte, han jollrar inte... Han bara... Är. Och han vill äta av mig. Som en liten parasit. Haha. Världens gulligaste parasit visserligen. Men ändå. Har dock tyckt att jag fått ögonkontakt mer och mer nu sista dagarna, så det kommer väl snart. Ska bli kul att se honom utvecklas. Måste köpa en sån där bok som man kan skriva ner allting i, typ första leendet och sånt där. Känns som man glömmer bort sånt annars, och jag älskade min sån bok när jag var liten.
Igår kom också min pappas nya tjejs brors fru (hängde ni med?!) hit och lämpade av en kartong(!) med kläder i strl 50-68. Mest storlek 62 dock, vilket är det han kommer ha snart, och nästan lika mycket 56, vilket är den storlek han har nu. Sjukt mycket fina saker, nästan oanvänt, och massa märkesgrejer. Kommer bli rik som ett troll av att sälja det på tradera när Dexter växt ur det! Moahaha. Okey, kanske inte rik, men ja... Rikare iallafall. Kanske borde spara det iförsej... Vem vet, kanske blir ett syskon så småningom. Inte för att jag känner mig ett dugg sugen på det just nu. Heh.
FettoRöv
Jag har LÄNGTAT efter att ha mina vanliga kläder på mig. Först längtade jag när jag var i Thailand, framförallt längtade jag efter att kunna ha jeans på sig utan att svettas ihjäl. Efter MINA jeans. Självklart kunde jag inte ha dem på mig när jag kom hem och var gravid. Visserligen var jag inte många veckor gravid då, men det räckte för att jag inte skulle kunna ha dem på mig. Svullen och jävlig var jag. Nu trodde jag ju att jag skulle kunna ha dem på mig när Dexter äntligen kommit ut. Men det kan jag inte! Nu snackar jag inte om tajta jeans, såna använder jag nästintill aldrig. Utan mina baggy brallor. De är för små! Mina höfter är för breda. Ville typ börja grina när jag testade ett par byxor igår. Och det är liksom inte fett. Jag har gått ner 14 kilo sen jag födde Dexter för 2 veckor sedan, har 7 kilo kvar för att vara nere på samma vikt som innan jag blev gravid. Så visserligen så är jag lite tjockare än innan. Men höfterna är liksom hårda. Inget fett där. Lite större röv ja, men inte så mycket att det borde påverka. Men tydligen (fick reda på detta av en annan nybliven mamma) så får man bredare höfter när man är gravid, bäckenet luckrar upp sig och sånt... Och sen går det tillbaka efteråt! Så det är inte kört ändå. Phew. MEN! Det tar typ flera månader... Kul. Så jag får fortsätta ha gravidbyxor nu med. Fast jag inte är gravid. Som att jag inte redan var sjukt trött på de där brallorna. Blä. Men men. Inte så mycket att göra. Bara att vänta då.
Ikväll ska vi till H's mamma på födelsedagsmiddag. Första gången vi hälsar på någonstans sedan Dexter föddes. Alla har kommit hit innan. Nu får vi visserligen skjuts dit, så det blir inte så jobbigt. Hoppas bara att jag ska slippa amma honom när jag är där. Vill inte amma offentligt. Framförallt inte hos H's familj. Eller, mardrömmen är ju typ på café. Men näst värst är H's familj. Vill inte att hans mamma & pappa ska glo på mina bröst, vilket de antagligen skulle göra. H's mamma är nämligen sjukt kär i Dexter, och vill glo på han hela tiden. De skulle ju kanske inte glo på tuttarna för att göra just det, men det skulle bli så ändå för att "bebisar är ju så söta när de äter" typ. För övrigt så var N här häromdagen och insisterade på att få se min bröstvårta efter att jag ammat. Ehh. Nä. Hon ville typ jämföra med hur hennes såg ut när hennes unge ammade. Men nej, usch, vill inte att någon ska se. H måste ju typ, lite svårt att undvika, men alla andra. Big no no. Mina bröst är fortfarande mina bröst, det vill säga PRIVATA. Fattar inte folk som flashar med dem hur som helst bara för att man ammar. Urk.
Ska börja packa iordning för utflykten... Blöjor, extrakläder, torklappar, nappen... Hmmm. Har ingen rutin på vad man bör ha med sig. Jaja. Löser sig.
Ikväll ska vi till H's mamma på födelsedagsmiddag. Första gången vi hälsar på någonstans sedan Dexter föddes. Alla har kommit hit innan. Nu får vi visserligen skjuts dit, så det blir inte så jobbigt. Hoppas bara att jag ska slippa amma honom när jag är där. Vill inte amma offentligt. Framförallt inte hos H's familj. Eller, mardrömmen är ju typ på café. Men näst värst är H's familj. Vill inte att hans mamma & pappa ska glo på mina bröst, vilket de antagligen skulle göra. H's mamma är nämligen sjukt kär i Dexter, och vill glo på han hela tiden. De skulle ju kanske inte glo på tuttarna för att göra just det, men det skulle bli så ändå för att "bebisar är ju så söta när de äter" typ. För övrigt så var N här häromdagen och insisterade på att få se min bröstvårta efter att jag ammat. Ehh. Nä. Hon ville typ jämföra med hur hennes såg ut när hennes unge ammade. Men nej, usch, vill inte att någon ska se. H måste ju typ, lite svårt att undvika, men alla andra. Big no no. Mina bröst är fortfarande mina bröst, det vill säga PRIVATA. Fattar inte folk som flashar med dem hur som helst bara för att man ammar. Urk.
Ska börja packa iordning för utflykten... Blöjor, extrakläder, torklappar, nappen... Hmmm. Har ingen rutin på vad man bör ha med sig. Jaja. Löser sig.
Gråtmilt Besök
Sjukt vad lite sömn man kan klara sig på egentligen. Inatt sov jag typ från 20-22.30 och sedan från 5.30-10 på morgonen. Och jag känner mig ändå helt okay. Visst, lite trött är jag, men inte totalt förstörd vilket jag känner att jag egentligen borde vara. Konstigt vad man vänjer sig vid. Undrar lite om kroppen går på nån slags förlängd adrenalinkick dock, för det här kan ju inte vara någon längre tid tycker jag... Hmm
.
Idag har E vart här och hälsat på. Hon ska ju blir gudmor till Dexter, och jag känner verkligen att hon är the right woman for the job om man säger så. Männskan är ju typ mer kär i honom än vad jag och H är. Haha. Hon satt och stirrade på honom och började gråta flera gånger för att hon vart så rörd. Och då låg han ändå bara och sov nästan hela tiden. När hon väl fick ha honom i famnen så kom det igen... hehe. Åh, hon är så söt. Känns så kul att jag iallafall har några vänner som engagerar sig i det faktum att jag har barn, för känner på mig att många kommer ta ganska mycket avstånd istället. Men det visar sig väl.
Har för övrigt haft ganska mycket besök senaste dagarna, tre dagar i rad för att vara exakt. Först min ena bror + flickvän, sen min andra bror + flickvän samt min farmor, och idag E. Imorgon så får det nog bli besöksfritt tycker jag. Men då ska iförsej H iväg och storhandla med sin mamma, och då lär ju hon vilja komma och träffa Dexter efter det. Hm. Jaja. Då kan ju H få underhålla tycker jag, bara matningen som han inte klarar av jue.
En sån där Lista
1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Hm. Åkte på Live Aboard och såg mantor för första gången. Blev vansinnigt förälskad. Blev gravid. Födde Barn. Säkert nåt annat också, men det får räcka.
2. Höll du några av dina nyårslöften?
Gav inte några löften, så det var ganska lätt att hålla.
3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Nja... Lärde känna några av H's vänner när vi kom tillbaka till Sverige, och de fick en dotter. Men inga nära vänner till mig har lyckats klämma ut en unge i år, trots baby boom och allt.
4. Dog någon som stod dig nära?
Nope. Har vart förskonad hela mitt liv faktiskt (peppar peppar).
5. Vilka länder besökte du?
Tja, bodde ju i Thailand om det räknas som besöka. Sen var jag i Malaysia på visa runs också.
6. Är det något du saknade år 2009 som du vill ha år 2010?
Brie ost och rödvin. Haha!
7. Vilket datum från år 2009 kommer du alltid minnas, och varför?
17 Januari när jag och H blev tillsammans. 26 December när Dexter föddes.
8. Vad var din största framgång i år?
Framgång? Räknas skaffa familj? Eller är det en motgång? Haha.
9. Största misstaget?
När jag drack sprit när jag var (ovetandes) gravid... Usch vilken ångest efteråt.
10. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Lite förkyld typ. Faktiskt vart väldigt frisk förra året.
11. Bästa köpet?
Live aboard resan till Similian Islands.
12. Vad spenderade du mest pengar på?
Flygresan hem till Sverige.
13. Gjorde någonting dig riktigt glad?
Ja, H gör mig riktigt glad varje dag i princip (ostigt jag vet)... Haha. Alla coola grejer jag såg under vatten. När jag hittade Harlequin Shrimp. När Dexter äntligen var ute.
14. Vilka sånger/artister kommer alltid att påminna dig om år 2009?
Har nog aldrig lyssnat så lite på musik som detta året. Jag borde faktiskt skämmas... Så ingen. Tråkigt nog.
15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Gladare än vissa år, ledsnare än andra... Ganska bra år skulle jag ändå säga, även fast det suger att vara gravid. Haha.
16. Smalare eller tjockare?
Tjockare. Har precis klämt ut en unge, what do you expect?
17. Rikare eller fattigare?
Rikare. Man lever inte direkt fett när man jobbar som Dive Master.
18. Vad önskar du att du gjort mer?
Dykt, men det gick ju inte.
19. Vad önskar du att du gjort mindre?
Jobbat. Även fast jag bara gjorde det i tre månader i Sverige och tre månader i Thailand.
20. Hur tillbringade du julen?
H's föräldrar och syster var här och vi käkade varsin köttbit och åt kladdkaka. Sen åkte dom hem och jag började ana att Dexter var på väg så smått.
21. Blev du kär i år?
Ja. Jättekär. Töntigt jättekär.
22. Hur många one night stands?
Noll, zipp, nada.
23. Favoritprogram på TV?
Djurpolisen (Animal Planet in general), LA Ink & Miami Ink (Discovery Travel & Living in general). Allehanda serier. Blev mycket TV nu i höst när rörligheten gick ner...
24. Hatar du någon nu som du inte hatade i början av året?
Hatar gör jag väl inte, men vissa visade sina rätta färger och det fick mig ju inte direkt att tycka om dem mer.
25. Bästa boken du läste i år?
Själva boken var väl kanske inte så bra, men budskapet var det och jag behövde läsa den, så "Att möta förlossningssmärtan" får jag väl ändå säga.
26. Något du önskade dig och fick?
Se mantor. En bra lägenhet. Ett friskt barn.
27. Något du önskade dig men inte fick?
Nej, jag är bortskämd.
28. Årets bästa film?
Inglorious Basterds får jag väl ta och drämma till med.
29. Vad gjorde du på din födelsedag? Hur många år fyllde du?
Hade fika för släkten helgen innan, på själva födelsedagen käkade jag och H indisk hämtmat, åt Ben&Jerry glass och kollade på American Dad. Fyllde 29 år, nästa år får det bli lite större firande!
30. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Antagligen. Men tycker det artade sig rätt bra ändå.
31. Hur skulle du beskriva din stil år 2009?
Gravid tjockis stil. Haha.
32. Vad fick dig att må bra? Familj och vänner, H såklart, lugn och ro, långa duschar, massage, godis. Pepparkakor, muffins, knäckebröd (gravid cravings... hehe). Och KÄRLEK såklart. Lite mer ost någon?
Svammel.
Ja, då var det meningen att jag ska börja skriva lite mer här igen. Har ju skrivit i den andra bloggen ett tag, men den är så tråkig och dessutom på ett forum (nu kanske den är lättare att hitta Ib?), så går tillbaka hit. Jag har ju försökt separera mitt liv på nåt sätt tills nu, dels gravida jag, och dels den "gamla" Jessica... Visade sig att det inte var så satans lätt. Vill ju inte bli sådan där som bara snackar om graviditeten, och nu min unge. Det är väldigt intressant för mig, men kanske inte lika intressant för alla andra. Ville kunna vara som jag var innan jag blev gravid. Ville inte att detta skulle påverka mig. Det är kanske dumt tänkt, för såklart att det gjorde det. Vore ju konstigt annars. Detta är ju den största förändringen i mitt liv någonsin! Flytten till Thailand var en fjärt i rymden (haha!) jämfört med detta. Men har liksom vart rädd för att bli en av dom där som jag föraktat, en som lever endast för sina barn. Kanske låter elakt med att skriva "förakta", men det känns liksom lite tragiskt när man offrar hela sig själv för att leva för någon annan. Jag är livrädd för att det ska bli så för mig, att jag sakta men säkert ska förvandlas och till slut står jag där utan ett eget liv och utan egna intressen. Sen flyttar ungen ut och så har man ingenting att leva för längre tills han skaffar barnbarn till en som man kan trakassera och ge bullar till även fast man inte får.
Så, det var liksom därför jag försökte ha två bloggar. Problemet är bara att jag inte är två personer, och det är skitsvårt att separera saker som händer ifrån varann. Fick skriva om fika med kompisar i denna bloggen, och sen hur ont jag hade på tunnelbanan fram och tillbaka till fikan i andra bloggen. Blir liksom lite fel. Lite osammanhängande. Sen skriver jag ju faktiskt mest för mig själv. Har väldigt få läsare här, så det spelar ju egentligen ingen roll för någon annan vad jag skriver om vart. Nu babblar jag. Men summa kardemumma (haha igen) är att nu skriver jag här. Om allt. Antagligen mycket om Dexter (roligt att det är typ enda namnet som jag skriver ut..). Och antagligen mycket om hur det är att vara mamma. Men förhoppningsvis inte BARA om det. Nu i början så kommer jag dock inte ha så mycket annat att skriva om, måste leva för honom helt som det är nu. Sova när han sover, ge han mat när han vill, byta blöja när han behöver osv. Egentid finns det egentligen bara litegrann när han sover, om inte jag också behöver sova. Men det blir förhoppningsvis lite bättre snart när det blir lite mer rutin på allting.
Dexter är iallafall en väldigt snäll bebis (peppar peppar). Han sover 3-5 timmar i sträck, med pauser på 1-2 timmar då han äter 2 ggr, bajsar, kissar och är vaken och tittar runt en stund. Skriker gör han bara när han vaknar och är hungrig, och när han ligger på skötbordet (det är så kallt!). Gnällig har han vart 2ggr hittills, och då har han vart övertrött. Men nu har vi insett att napp funkar, så då löstes det problemet också. Äter bra gör han också, inga problem med amning förutom såriga bröstvårtor på mig (AJ!), men har hört att det ska bli bättre snart, så hoppas på det. Enda gångerna som jag känt att det vart jobbigt har vart när jag dumt nog struntat i att sova på dagen, och när då Dexter vaknar på nätterna och är pigg och vill äta så blir jag irriterad. För att jag är trött, och inte han. Men egentligen får jag ju skylla mig själv, vet ju att det blir så. Men finns liksom så mycket man vill göra på dagarna när han sover och man har händerna fria. Jaja.
Ska nog sova nu ändå, Dexter sover och jag sov skitlite inatt. Vill inte ha en repris.
Så, det var liksom därför jag försökte ha två bloggar. Problemet är bara att jag inte är två personer, och det är skitsvårt att separera saker som händer ifrån varann. Fick skriva om fika med kompisar i denna bloggen, och sen hur ont jag hade på tunnelbanan fram och tillbaka till fikan i andra bloggen. Blir liksom lite fel. Lite osammanhängande. Sen skriver jag ju faktiskt mest för mig själv. Har väldigt få läsare här, så det spelar ju egentligen ingen roll för någon annan vad jag skriver om vart. Nu babblar jag. Men summa kardemumma (haha igen) är att nu skriver jag här. Om allt. Antagligen mycket om Dexter (roligt att det är typ enda namnet som jag skriver ut..). Och antagligen mycket om hur det är att vara mamma. Men förhoppningsvis inte BARA om det. Nu i början så kommer jag dock inte ha så mycket annat att skriva om, måste leva för honom helt som det är nu. Sova när han sover, ge han mat när han vill, byta blöja när han behöver osv. Egentid finns det egentligen bara litegrann när han sover, om inte jag också behöver sova. Men det blir förhoppningsvis lite bättre snart när det blir lite mer rutin på allting.
Dexter är iallafall en väldigt snäll bebis (peppar peppar). Han sover 3-5 timmar i sträck, med pauser på 1-2 timmar då han äter 2 ggr, bajsar, kissar och är vaken och tittar runt en stund. Skriker gör han bara när han vaknar och är hungrig, och när han ligger på skötbordet (det är så kallt!). Gnällig har han vart 2ggr hittills, och då har han vart övertrött. Men nu har vi insett att napp funkar, så då löstes det problemet också. Äter bra gör han också, inga problem med amning förutom såriga bröstvårtor på mig (AJ!), men har hört att det ska bli bättre snart, så hoppas på det. Enda gångerna som jag känt att det vart jobbigt har vart när jag dumt nog struntat i att sova på dagen, och när då Dexter vaknar på nätterna och är pigg och vill äta så blir jag irriterad. För att jag är trött, och inte han. Men egentligen får jag ju skylla mig själv, vet ju att det blir så. Men finns liksom så mycket man vill göra på dagarna när han sover och man har händerna fria. Jaja.
Ska nog sova nu ändå, Dexter sover och jag sov skitlite inatt. Vill inte ha en repris.
Dexter Är Här!
Den 26/12 klockan 22.57 så föddes Dexter! Blev en ståtlig pojke på 53cm, vägde hela 4375g fast han kom nästan exakt på beräknat datum. Förlossningen gick bra, allt efter har gått bra, och Dexter är världens sötaste, finaste, snällaste bebis!