Försenat
Jag blev varnad på BB för 4:e dagen deppressionen som alla nyblivna mammor får. Att man skulle sitta där med stenhårda mjölkstinna tuttar och grina och tycka synd om sig själv, undra vad i helvete man gett sig in på. Jag fick en sån, men den varade i en kvart och jag grät en liten liten skvätt. Tänkte att det här var ju inte så farligt, varför skulle de skrämma upp mig så jävligt? Samma sak med amningen. Fick höra att jag inte skulle kunna ge tillräckligt med mat till Dexter, för han är så stor och mina tuttar är så små. De hade liksom inte tillräckligt med lagringskapacitet som de uttryckte det. De sa att han skulle vilja äta varje timme, och antagligen inte vara en särskilt nöjd bebis. De hade fel. Han sov hur mycket som helst och verkade hur nöjd som helst. Tänkte att det här var ju inte så farligt, varför skulle de skrämma upp mig så jävligt? Jag har liksom hela tiden gått och förväntat mig det värsta, och det slog aldrig in. Nu när han är tre veckor så har jag slutat förvänta mig det värsta. Och nu slår allt som de snackar om in. Såklart.
Jag känner mig deppig. Som fan. Jag undrar vad i helvete jag gett mig in på. Förhoppningsvis är det en endagarsgrej som kommer en sisådär två veckor för sent. Annars suger det getballe (usch, börjar tänka på en get som jag och N såg när vi var i Danmark och var 12 år gamla som faktiskt sög på sin egen getballe... iouw). Amningen har börjat strula också. Eller, den funkar, men det är som de sa, han är hungrig, mer hungrig än vad mina stackars boobs pallar med. Så igår fick vi ge han ersättning. Vi gjorde det efter att ha testat allt annat. Jag menar verkligen ALLT. Och han var så arg. Så jävla sjukt arg. Har aldrig sett han så. Och stackarn, han var ju bara hungrig. Och vi fattade inte. Inte konstigt att han var förbannad. Han käkade iallafall sjukt mycket från flaskan, och var hur nöjd som helst efteråt. Så det var ju bra. Men usch, det känns i hjärtat på nåt sätt. Känner mig otillräcklig. Jag som inte ens var säker på att jag ville amma, jag borde ju inte ta det så satans hårt. Men det känns skitjobbigt.
Tror jag känner mig deppig dels på grund av amningen, och dels på grund av lite för lite sömn och framförallt kass kvalitet på sömnen jag får. Han sover mycket hos mig och då halvsover jag mestadels. Är ju lite rädd för att rulla på honom eller något. Och så måste man ligga i samma ställning hela natten. Inte så bekvämt. En annan orsak är säkerligen att han vart så gnällig på sistone, eftersom han varit hungrig. Hoppas det blir bättre nu...
På söndag så är det min och H's årsdag. H skulle ju ha börjat jobba i helgen, men det blev missförstånd med hans jobb, så han blir ledig ändå. Så vi har bestämt att vi ska försöka gå på bio. Min mamma ska vara barnvakt, det funkar ju nu när han tar flaskan. Känns egentligen lite tidigt att lämna bort honom, men det är ju bara några timmar, och blir det panik så får vi ju gå från bion helt enkelt. Ska se Avatar i så fall, det är ju en film som man verkligen vill se på bio, och om vi inte skaffar barnvakt så kommer det ju inte bli av... heh. Försökte ju se den när jag var gravid, men då var det misstänkt havandeskapsförgiftning som satte stopp för det. Hoppas det går bra. Litar ju på min mamma, men är lite rädd för hur det kommer kännas för mig. We will see.
Jag känner mig deppig. Som fan. Jag undrar vad i helvete jag gett mig in på. Förhoppningsvis är det en endagarsgrej som kommer en sisådär två veckor för sent. Annars suger det getballe (usch, börjar tänka på en get som jag och N såg när vi var i Danmark och var 12 år gamla som faktiskt sög på sin egen getballe... iouw). Amningen har börjat strula också. Eller, den funkar, men det är som de sa, han är hungrig, mer hungrig än vad mina stackars boobs pallar med. Så igår fick vi ge han ersättning. Vi gjorde det efter att ha testat allt annat. Jag menar verkligen ALLT. Och han var så arg. Så jävla sjukt arg. Har aldrig sett han så. Och stackarn, han var ju bara hungrig. Och vi fattade inte. Inte konstigt att han var förbannad. Han käkade iallafall sjukt mycket från flaskan, och var hur nöjd som helst efteråt. Så det var ju bra. Men usch, det känns i hjärtat på nåt sätt. Känner mig otillräcklig. Jag som inte ens var säker på att jag ville amma, jag borde ju inte ta det så satans hårt. Men det känns skitjobbigt.
Tror jag känner mig deppig dels på grund av amningen, och dels på grund av lite för lite sömn och framförallt kass kvalitet på sömnen jag får. Han sover mycket hos mig och då halvsover jag mestadels. Är ju lite rädd för att rulla på honom eller något. Och så måste man ligga i samma ställning hela natten. Inte så bekvämt. En annan orsak är säkerligen att han vart så gnällig på sistone, eftersom han varit hungrig. Hoppas det blir bättre nu...
På söndag så är det min och H's årsdag. H skulle ju ha börjat jobba i helgen, men det blev missförstånd med hans jobb, så han blir ledig ändå. Så vi har bestämt att vi ska försöka gå på bio. Min mamma ska vara barnvakt, det funkar ju nu när han tar flaskan. Känns egentligen lite tidigt att lämna bort honom, men det är ju bara några timmar, och blir det panik så får vi ju gå från bion helt enkelt. Ska se Avatar i så fall, det är ju en film som man verkligen vill se på bio, och om vi inte skaffar barnvakt så kommer det ju inte bli av... heh. Försökte ju se den när jag var gravid, men då var det misstänkt havandeskapsförgiftning som satte stopp för det. Hoppas det går bra. Litar ju på min mamma, men är lite rädd för hur det kommer kännas för mig. We will see.
Kommentarer
Trackback