Sjukdom 1 Avklarad

Jag har vart sjuk. Är fortfarande lite sjuk iförsej. Hosta från helvetet, snorig och feber. Febern är så gott som borta som tur är. Hostan däremot hänger kvar. Sämsta är att eftersom jag ammar så får jag inte äta någon hostmedicin. Jag får inte ens äta Strepsil, töntiga små lenande antibakteriella halstabletter som man köper receptfritt på apoteket. Nä, är man morsa måste man tydligen skaffa sig superkrafter och klara av att fighta bort alla sjukdomar utan medicin. Kul. Särskilt kul är det att Dexter inte ammar särskilt ofta längre, bara lite sådär då och då när han känner för't. Tack för den.

Dexter har också varit sjuk, så sjuk att vi fick åka till akuten natten till måndag när han hade 39° feber. Fick sitta där till klockan 4 på morgonen, det togs tester och jag och H fick försöka fånga upp hans kiss i en kopp, vilket är lättare sagt än gjort. Han fick ligga utan blöja och så fick man stirra på hans parts ända tills det började hända grejer (det tog för övrigt 1 timme och 40 minuter) och när det väl gjorde det blev det panik och kiss överallt och inte särskilt mycket i koppen. Men tillräckligt iallafall. Oh the joy of being a parent! Sen kom doktorn till slut och konstaterade att han hade öroninflammation. Så nu får han äta antibiotika i fem dagar. Redan nu så mår han mycket bättre, ingen feber och verkar må mycket bättre rent generellt. Skönt! Första sjukdomen avklarad (snart) och MANY more to come skulle jag tro. Heh.

Dopförberedelserna går sakta men säkert framåt... Har det mesta under kontroll. Ska fixa blommor idag, och H ska köpa skjorta och slips. På fredag ska jag baka. På torsdag ska vi till kyrkan för ett genrep... Eller snarare lite genomgång bara över vart vi ska stå och hur det hela ska gå till. Bara vi som ska dit, inga faddrar eller så, så något riktigt genrep blir det ju inte. Men tror ändå det behövs så det inte bara bli allmän förvirring på lördag. Kommer vara så sjukt nervös iallafall, kommer så mycket folk! Nu är det 68 gäster, plus oss tre i familjen. Det är ganska många må jag säga. Iföresej får det plats 900 pers i kyrkan, så det kommer nog inte se ut som så många, men ändå!

Börjar vänja mig vid håret nu, även om det känns konstigt att borsta håret regelbundet. Har inte ägt en borste sen jag gick i högstadiet typ. Brukar räcka att kamma ut det med fingrarna. Tycker ju inte om att vara "finkammad" ändå, rufs är mer min grej. Men tror det skulle bli lite väl mycket rufs om jag sket i att fixa detta håret, mer åt dreadshållet, och skulle jag vilja ha dreads igen så skulle jag ju ha gjort det.

Nähäpp. Om  man skulle pallra sitt ass till floristen?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback