Mardrömmar och Linda, min Hjältinna

Hade en sån sjuk dröm inatt. Jag drömmer för övrigt mycket mer nu, men det har väl med att göra att jag aldrig sover särskilt djupt längre. I drömmen så blev min bror uppäten av en alligator, en enorm sådan. Han hoppade i en damm som var full av dem, simmade ett varv och klarade sig. Då blev han kaxig och hoppade i en gång till, då såg han att det var fullt av dem på botten där han hoppat i, flyger upp i panik, jag försöker få tag i honom, men jag tappar honom. När han kommer upp nästa gång är halva han inne i alligatorns mun. Nu kommer det sjuka. Jag är typ halvvaken när detta händer, så jag kan bestämma lite vad som händer. Jag vill ju rädda honom, men jag inser att realistiskt sett (jäkligt realistiskt med en enorm jäkla alligator i en damm för övrigt) så skulle han redan vara förlorad om halva han var inne i en alligators mun. Så istället för att försöka hjälpa honom så låter jag käftarna på alligatorn slå ihop, vilket gör att min bror blir helt mosad, massa blod och han ger ifrån sig det hemskaste skrik/vrål jag någonsin hört. Nu vaknar jag på riktigt. Först så tycker jag bara att det är en hemsk dröm. Sen känner jag att jag börjar få sån där gråtandning, men inga tårar. Sen kommer tårarna, sen kommer panikkänslan. Får svårt att andas, så jag försöker väcka H. Men han vaknar inte på en gång, så då får jag ännu mer panik. Myggan börjar sparka som en galning i magen, jag hyperventilerar och försöker väcka H. Han vaknar till slut och får mig att börja andas lugnare efter en stund. Usch. Det var så jäkla hemskt. Jag tror inte det var drömmen i sig, utan mer att det var jag som VALDE att han skulle bli krossad som var det hemska. Och sen blev det bara en nedåtgående spiral med paniken. Tog jäkligt lång tid innan jag kunde somna igen. Glad att H var där iallafall, vet inte vad jag skulle gjort utan honom.

Igår var vi hos pappa på födelsedagsmiddag. Det var rätt skoj för brorsan och hans tjej var där, och N och hennes kille också. Vi satt vid vårt eget bord, så hade lite tid att catch up så att säga. Skulle gärna umgås med dem lite mer, men det blir jobbigt när de bor i södertälje. Hatar det där satans pendeltåget. Nu ska ju iförsej N flytta till Nykvarn, de har köpt hus för 2.5 miljoner... Shit alltså. Sjukt. Iförsej kostar ju en lägenhet i Stockholm mer än så, men ändå. Brorsan och hans tjej letar ju hus där också. Går snabbtåg till Nykvarn från Stockholm, så det är ju bra. Frågan är bara vad det kostar... Hmm.


Just, har ju glömt att skriva det bästa av det bästa! Försäkringskassan har godkänt min tjänstledighet, så jag kommer få havandeskapspenning och föräldrapenning baserat på min lön nu istället för att bara få grundbeloppet vilket jag trodde att jag skulle få. Det är så sjukt skönt att det finns inte. Skulle ju ha fått bli försörjd av H annars, då grundbeloppet bara är på fyra tusen nånting, MINUS SKATT! Liksom, hur tänkte dom då? Räcker ju inte till nånting. Tänk om man är ensamstående eller något, hur skulle det gå ihop? Iallafall. Det skulle säkert funkat om bara H jobbade också, men det skulle blivit jäkligt knapert. Det var det jag utgick ifrån hela tiden, att det skulle bli så. För även fast jag jobbade både innnan och efter thailand på cykelaffären så var jag inte inskriven som tjänstledig och jag hinner inte jobba sex månader innan jag ska föda. Så i princip så skulle försäkringskassan bara kunnat säga nej, och haft "lagen på sin sida". Men nu ringde en kvinna upp mig från FK, Linda heter hon, min nya hjältinna! Hon mer eller mindre sa till mig vad jag behövde säga för att jag skulle få det beviljat, nånting om att jag var tvungen att ta ut två föräldrapenning dagar i veckan om jag gick tillbaka och jobbade deltid efter föräldraledigheten. Hon frågade om hur jag hade tänkt där, och jag visste ju inte om hon ville att jag skulle säga ja eller nej, jag har ju noll koll på alla de där konstiga reglerna... Så hon sa att "jag får ju inte lägga orden i munnen på dig men..." och förklarade. Så jag sa att okey, det är så jag tänkt, och hon sa vad bra och att då vi tog det på telefon så måste jag säga att det var på heder och samvete och bla bla, och sen var det klart! Jag tackade en massa och hon sa att hon skickar beslutet i pappersform direkt. Så nästa vecka kommer det! Wiie!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback