Oh So Real

Fortfarande sjuk. Damnit. Imorrn kommer det folk hit också. Får verkligen hoppas att det gått över tills dess.

Så. Jag har köpt biljetten till Thailand som sagt. One way, non refundable. Har inte skrivit om det mer innan, eftersom pengarna inte drogs från mitt konto på en gång. Men nu är det klart och jag har fått mina e-biljetter. Läskigt, för nu blev det helt plötsligt så mycket verkligare. Visserligen är det lång tid kvar tills den 2:a oktober, men detta motiverar mig lite mer, gör att det blir på riktigt. Jag ska verkligen göra det, inte bara snacka om saken och sen banga när det väl kommer till kritan. Sen hur länge jag stannar får jag väl helt enkelt se. Jag tänker inte sätta upp regler för såna saker. Brukar alltid göra saker efter hur jag känner och inte efter princip. OM jag vantrivs så är det klart att jag drar därifrån. Men tänkte att jag iallafall borde ha en minimigräns eller så, ibland kan det ju ta ett tag innan man kommer in i rutiner och sånt. Kanske 6 månader? Vill ju stanna längre of course. Som det känns nu.

Eller, inte alls som det känns nu, för nu känns det förjävligt allting. Mitt huvud håller på att sprängas och halsen är ett enda stort bultande köttstycke. Fresh, I know.

Kommentarer
Postat av: Johannes Flakbil

Jävla vekling! Jag trodde ni södertäljebor hade skynn på naesan.


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback