Över Förväntan

Jahau. Jag måste skriva nu, för annars kommer jag glömma bort en massa saker som jag inte vill glömma bort. Men det har hänt så mycket, så det blir liksom lite jobbigt på nåt sätt. Kommer liksom inte göra det rättvisa. Laddade iallafall upp 90 bilder på bilddagboken precis, så känner mig en aning mer peppad nu än på länge. Så here goes;

Vi körde alltså 94 mil i onsdags upp till Luleå, det tog typ 13 timmar eftersom det var bilkö i sthlm och för att vi stannade rätt ofta och tankade, åt mat och köpte godis. Det låter som att det skulle vara helt olidligt, men det var det absolut inte. Vi hade askul i bilen mestadels av tiden, skämtade, lyssnade på musik, pratade. Tyckte inte alls att det var särskilt jobbigt. Dock märktes det när vi kom fram att man suttit i bilen länge, eftersom jag kände mig helt sjösjuk. Vi gjorde inte så mycket den kvällen, alla var helt trötta och det var bara rätt skönt att gå och lägga sig. Hotellet vi bodde på var asnice, fullt med snobbiga gubbar i kostym som kollade snett på oss i hotellhissen. Ja inte på natten när vi kom dårå, men på morgonen.

Käkade hotellfrukost och så drog vi ut på stan i Luleå, man måste ju se något om man nu ändå är där liksom. Det såg rätt mysigt ut, men det blåste så in i helvete, så vi var bara där i kanske en halvtimme. Sen drog vi till studion och började packa ur all utrustning och rigga upp. Hela dagen gick åt till att rigga med ljus, kameror och så soundchecka och sådär. Var inne i Piteå och käkade, och när vi ställde bilen utanför studion så måste vi ha råkat slå på ljuset eller så, för när vi skulle ut till bilen några timmar senare så var det på, vilket gjorde att batteriet hade dött i bilen. Tjohej! Det hade inte vart några problem iförsej, om det inte hade vart för att idioten som hade bilen innan hade limmat ihop rutorna och låsen så det gick inte att använda nyckeln till att öppna dörrarna, utan man var tvungen att använda sån där "blipp blipp" grej som man trycker på och så öppnar sig bilen. Om det finns batteri i bilen vill säga. Om det inte finns det är man fucked. Vilket vi var. Vi försökte med gamla hederliga trick med ståltråd för att försöka få upp dörren, men det gick inte så bra. Efter nån timme när jag var helt stelfrusen så gav jag upp. Några andra försökte ett tag till, sen så sket vi bara i det så länge eftersom vi var tvugna att fixa med annat inne i studion också. Vi hade väl nån slags förhoppning om att det skulle lösa sig automatiskt, men det gjorde det såklart inte. Så vi fick ringa en låssmed. Hon kom typ en timme senare med sin dotter på 9 år, som hon hade fått väcka för att åka iväg och hjälpa oss. Låssmeden kunde inte heller komma in i bilen.... De höll på och kämpade och till slut lyckades Henke få upp rutan bak, men den hade en sån plasthake så då fick smeden åka iväg och hämta en bågfil och såga upp rutan. Haha. Yeeep. Men till slut kom vi in iallafall. Silvertejpade igen fönstret och åkte tillbaka till hotellet. Såg norrsken på vägen hem, hur coolt är inte det?!

Gick upp i ottan på lördagen, käkade frukost och sen drog vi iväg igen till Piteå. Spelade in hela dagen, jag filmade med våran egen kamera, och fotade asmycket med Oskars digitala systemkamera. Tror jag tog runt 600 bilder på hela den här helgen, det är fan sjukt. Iförsej så fotade de andra lite också, så jag kanske fotade 500 bilder. Men ändå. Fota med min egen kamera också, de bilderna ligger i bilddagboken as we speak. Dock inga från själva inspelningen, eftersom min kamera avger ljus och låter när man tar bilder även utan blixt, och jag antog att det inte skulle vara så poppis.

Det var iallafall ascoolt att se hur de fixade med allt, ljusriggen var asball, videokamerorna hur coola som helst, bland annat en sån där steadycam som man har på magen och sånt. Det såg asbra ut, tror det kommer bli hur bra som helst den där dvd:en som de ska fixa.

Söndagen var det roadtrip igen, gick lite segare ner, eftersom det inte var nytt längre och man inte riktigt hade nåt att se fram emot och alla var trötta och lite slitna efter den intensiva helgen. Men det gick ändå rätt fort, inte som att det kändes jobbigt eller så.

Jag är asnöjd med resan. Har haft hur kul som helst, det har vart intressant och roligt, har skrattat läppen av mig rätt många gånger. Ib verkar också nöjd, och de andra killarna i bandet också. Över förväntan är väl slutsatsen helt enkelt. Och då hade jag ändå rätt höga förväntingar redan från början. Det ni.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback