BadAnalys

Jag tog ett långt bad för nån timme sedan, och det är skumt hur mycket man hinner tänka medans badvattnet sakta blir kallt. Tror jag hann analysera så gott som hela mitt liv. Dock var det nog mest en massa bullshit egentligen, även om jag funderar på att genomföra en del grejer som jag tänkte att jag var tvungen att ta tag i.

Jag tänkte en del på varför jag alltid ska ta på mig allting också, när jag egentligen inte pallar det. Som det här med mina föräldrar. Jag fick vara ledsen en dag. Nu ska jag vara där för dem, stötta dem och hjälpa dem ta stora beslut. Själv ska jag bara vara stark och helt objektiv, inte vara för mycket på någons sida, om jag går med pappa och kollar på hus måste jag gå och kolla lägenhet med mamma. Ringer jag mamma så måste jag ringa pappa. Rättvisesystemet är värre än när man var 5 år gammal och tjafsade för att brorsan fick en större kokosboll än man själv. Det var likadant när hela grejen med min biologiske pappa went down. Jag skulle vara den starka och fixa allting, det var jag som skulle gå på rättegången och underrätta resten av familjen, det var jag som skulle trösta farmor när hon fick meltdown. När jag kollapsade efter 1 år av undertryckta känslor så ställde ingen upp för mig, för då var det för sent, då var jag bara konstig som reagerade så långt efter. Posttraumatisk stress verkade inte vara ett uttryck som de kände till. Jag vill inte att det ska bli så igen, jag vill inte leka stark och cool med hela situationen, för det är jag inte. Men ändå är det liksom den rollen som jag förväntas spela, och jag gör det på rutin. Hur bryter man det? Jag vet inte. Jag vet bara att om jag inte gör det kommer det bli en upprepning på vintern -99 och det vore my worst nightmare. What to do?

Kommentarer
Postat av: alvar

Var stark o säg nej!!! Bryt det jävla mönstret!


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback