mizaru

Jobbat med Tobias idag.. Fixat verkstan, tagit upp cyklar från källaren som fattades i butiken, monterat och pratat med kunder. Dagen har gått rätt fort ändån, även om jag har migränliknande huvudvärk och min förkylning har bestämt sig för att komma tillbaka. Inte så skoj. Tobbe ville jobba, så han får jobba istället för mig imorrn. Vill bli frisk på riktigt nån jäkla gång. Damn it.

Hände en rätt sjuk grej på jobbet... En gullig liten tant kom in och började snacka om att hon brukar köpa cykel hos oss, och frågade om vi inte kunde montera en hylla åt henne. Jag sa att det var ju kanske inte det som var våra arbetsuppgifter direkt, men hon insisterade, hon hade inga verktyg, fattade ingenting om hur man skulle göra osv osv. Jag tänkte att det kanske var en sån liten tant som kanske var änka, hade barnbarn som aldrig hörde av sig och sådant, så jag mjuknade och sa okey. Så går hon ut till sin bil, och hennes man bär upp kartongerna in i butiken! Kände mig lagom blåst. Att sätta ihop den gick iförsej snabbt, och verktygen låg ju med i kartongen (som de gör i IKEA-grejer)... Hon hade ju inte ens försökt. Mongotant. Det tog typ 5 minuter och vi skulle få 200 spänn för det. Haha. Så hon får iallafall betala för sin egen idioti. Moahah.

Folk har kommenterat att min lista på krav inte är så svår att leva upp till, men jag måste insistera på att det faktiskt är svårare att hitta nån som uppfyller de kraven än vad man kan tro. För det första så finns det väl ett limiterat antal tjejer som gillar tjejer. För det andra så verkar det hela med att ljuga, vara otrogen, flörta med andra som en genetiskt betingad grej hos människor, jäkla uppmärksamhetskåta jäklar. Mina katter är som mina barn. Den jag blir tillsammans med måste förstå det... Men det svåraste är ändå alkoholgrejen. Alla dricker ju nu för tiden. Vet typ 4 personer som inte dricker varje eller varannan helg. (Jag, Ib, Ibs flickvän, Bella). Och då är det inte folk jag känner som jag pratar om, utan folk som jag vet om. Rätt sjukt. Däremot är jag inte det minsta desperat efter att hitta någon som passar in i den beskrivningen heller, för jag trivs sjukligt bra att vara ensam. Tanken på att behöva anpassa mig till någon annan skrämmer mig, att behöva ringa och tala om vad jag ska göra och vilka jag ska träffa, att behöva börja från början med att lära känna en ny människa. Orkar liksom inte. Men å andra sidan så vet jag att när jag väl träffar rätt människa så kommer jag orka. Jag kommer vilja. Känns bara jäkligt bra att inte vara så needy och desperat. Klarar att vara ensam och det känns verkligen super. Wohoo! Moaha.