Syns Inte, Finns Inte

Jag känner mig förvirrad. Som att jag inte vet ett skit. Om någonting. Sån där ångest över vad jag ska göra med mitt liv, att jag börjar bli gammal, som att det är något stort fel på mig för att jag tydligen inte fungerar som andra människor. Sån där fjortisångest nästan. Fast 26-ångest. Jag vet ju vad jag inte vill, men inte vad jag vill. Då blir det jobbigt. Önskar att jag hade en klar plan, ett mål. Men icket. Blir ju inte bättre av att folk frågar hela tiden. För det är tydligen okey att vara såhär när man är 18. Inte alls lika okey när man är 26. Då ska man vara vuxen. Ha ett vuxet jobb. Pensionsspara. Börja fundera på det där med barn och radhus. HJÄLP. Kan jag få snurra tillbaka de senaste 8 åren och få börja om därifrån igen, fast ändå ha upplevt det jag har gjort under de åren? Få lite mer tid? Känns som det är nu som jag ändå börjar komma det på spåren, vad jag vill och vem jag vill vara. Känns bara inte som att jag har tid att komma på det på grund av alla förväntningar och skit. SUCK. Orka.

Nu vill jag spela WoW och sluta tänka på mig och börja tänka på hur jag ska hitta alla ingredienser till en stew så jag får en ny dagger. Känns som att det är lagom nivå. Förtränga, det är min melodi.

Kommentarer
Postat av: alvar

Fattar inte varför den förhatliga 26-årsåldersnojan inte är mer uppmärksammad. Den är fanimig för jävlig... Förstår din ångest...


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback