Ive Been Busy, Dont Kill Me

107336-128Tralala. Igår träffade jag Sofy. Det var nice. I like that girl. Var aslänge sen vi sågs, eller iallafall sen vi sågs och pratade. Sist var på maskeradpartajet och då var det alldeles för mycket annat folk med för att det skulle bli nåt prat att tala om. Så det blev much needed uppdatering. Vi käkade hamburgertallrik, drack några öl till det och sen drog vi hem till henne och hängde med Trolli och Annika ett tag, drack te, snackade och kollade på skattkammarön. Inte för att jag kommer ihåg så mycket av filmen förutom att snubben i den hade undercut och att kapten-bruden var queer. Haha. Vi pratade för mycket helt enkelt. Får ta och se den någon dag på riktigt.

Det blev dock rätt sent, typ runt 3 på natten. Jag skulle ju jobba idag, så fick vackert ställa klockan och gå upp vid 9 för att sätta mig först på tunnelbana i cirka 100 stationer och sedan pendeltåget. Åuh. Hata kollektivtrafiken. Var framme på jobbet vid kvart över 11... LÅNG tid tog det alltså. Tur att såna saker som Ipod och böcker finns. Nu vill jag nästan åka till ställen så jag kan få läsa. Haha.

Såg på kortet att jag har blåmärke på handleden. Hm. Bra när man ser det så, och inte ens känner av att man har det. Bwahaha. Jag har fan blåmärken överallt ändå, mitt jobb gör ju att det lätt blir sådana.

Idag var det en brud som köpte cykel av mig, jag trodde hon var aningen äldre än mig, men när jag skulle ta hennes personnummer för märkning så insåg jag att hon var lika gammal. Frågade om hon var från s-tälje, eftersom jag i såna fall borde veta vem hon är (small town känslan liksom). Men hon hade precis flyttat hit, för att jobba här. Vi snackade rätt mycket, för hon stannade kvar efter att vi stängt för att få sin cykel på en gång, och hon var astrevlig. Missförstå mig rätt, hon var inte sådär snygg eller så att jag tyckte det bara därför, utan verkligen genuint trevlig liksom. Funderade nästan på att fråga om hon ville fika eller nåt någon dag, eftersom hon berättade att hon inte kände så många och sådär... Men jag var alldeles för feg såklart. Har ju hennes telefonnummer via garantisedeln... Hmm.. Vågar jag? Ska jag? Eller är det psyko? Jag vet inte. Haha.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback