mizaru

Nu känns det som att det här med att skriva blogg är något som jag måste göra, och som alltid när jag känner måsten så blir det precis tvärtemot. Jag vill inte skriva blogg. Eller, jag vill, men jag kan inte för att det känns som jag måste. Hatar att behöva göra något. Jag vill inte. Klarar inte av pressen. Även fast det är jag själv som lägger den på mig. Jag borde uppsöka hjälp och kräva att min pappa betalar. As. Jag skulle egentligen åka dit idag, min japanska farbror skulle komma och hans tjej, och min lillasyster också. Men jag vill inte. Jag vill inte göra något som gör min pappa glad. Även om det går ut över andra. Min lillsyster kommer bli ledsen. Vill inte det. Men det är ändå pappas fel. Fast det fattar ju inte hon.

Usch. Jag är sjuk. Somnade igår på dan, för att jag var så jäkla trött. Vaknade runt 9 på kvällen och kollade på Dum och ännu Dummare (Fan va kass den är). Och så på Paparazzi, som var rätt konstig för att vara en amerikansk film, han som mördade folk var liksom hjälten, och han kom undan med det... Störigt. Men lite coolt. Sen somnade jag igen och vaknade runt 11 idag. Jag känner mig jättetrött. Och har ont i halsen. Mina halsmandlar är svullna ända ut till käklinjen. Ont i huvudet. Och min gom är helst svullen för att jag käkade för varm mat och brände upp skinnet där igår. Fräsht va?

Måste ringa pappa och säga att jag inte kommer idag. Han kommer köra martyrstilen på mig. Hatar när han gör det. Han har verkligen INGENTING att säga till om, inte nånting att bli sur över. Han är skyldig mig ungefär 3 miljarder med let downs innan han kan bli sur på mig. Synd bara att han inte fattar det. Mer självupptagen människa får man fan leta efter.

Usch. Lite ångest för att jag blottar mig lite väl i det här blogginlägget. Vet ju inte vem som läser. Gillar inte att folk vet om ens svagheter egentligen. Skit samma.

Nu ska jag spela Abe och glömma mina sorger. Funkar bätttre än alkohol, promise.